Den åländska åsiktskorridoren
Journalistförbundet skriver på sin hemsida: ”Yttrandefriheten hör till de grundläggande mänskliga rättigheterna och kan anses vara en av förutsättningarna för ett demokratiskt samhälle. I Finland är yttrandefriheten tryggad enligt grundlagens 12 §.”
“Var och en har yttrandefrihet. Till yttrandefriheten hör rätten att framföra, sprida och ta emot information, åsikter och andra meddelanden utan att någon i förväg hindrar detta.”
”I Sverige-Finland stiftades den första tryckfrihetslagen år 1766. Censur förbjöds och man övergick till kontroller och straff i efterhand. Samtidigt flyttades kontrollverksamheten från regeringsmakten till domstolarna, mycket tack vare Anders Chydenius’ insatser.” (En nationalekonom, som var verksam som präst i Nedervetil och Gamlakarleby.)
På Åland finns ingen yttrandefrihet. Insändare granskas innan de publiceras. Ord och meningar, som inte ligger i linje med tidningens linje riskerar att blockera artikeln eller så tvingas man att omformulera texten. Det kan göras med hänvisning till exempelvis till regler om hets mot folkgrupp. Men det är väl skribentens egen sak att ta den risken? Tidningen lär inte bli fälld för vad en insändare med namn innehåller?
Ett annat fenomen är att då jag skriver något som inte ligger i linje med tidningen, så tvingas jag ofta att presentera en källa för det jag skriver. Den som tycker som tidningen, så kan komma med vilka fantasipåståenden som helst utan att ange någon källa.
Oftast gäller det meningar / insändare om flyktingfrågor, men det har också gällt klimatfrågor och ämnen som jag inte alls förväntat mig att skulle vara ”riskabla” att skriva om.
Det har även visat sig att det är väldigt svårt att få in en insändare om man använder ordet ”muslim” eller ”islam” även om det enbart gäller en kritik av en företeelse utan att på något sätt hota eller kränka någon grupp.
Genom åren har jag råkat ut för många justeringar av mina insändare. En intresserad politisk forskare kommer att kunna jämföra alla min insändare, som finns i original i några bloggarkiv med de texter som sedan publicerats. Eller inte publicerats.
Senast hände detta för några dagar sedan för en kritisk insändare om mångkultur. Ålandsnyheter publicerade artikeln samma dag och Nyan på kvällen på nätet. Båda i original. Ålandstidningen ansåg att det var oklart om jag hänvisade till Åland eller Sverige på några ställen, så jag förtydligade insändaren. Tidningen vägrade sedan kategoriskt att publicera den. Så ser den åländska åsiktskorridoren ut.
Enligt min uppfattning kan inte denna text med bästa vilja kan tolkas som att vara hotande eller uttrycka missaktning mot folkgrupp eller annan sådan grupp som lyder under denna brottsrubricering.
Jag fick visserligen några förklaringar i ett personligt mail, som jag inte vill återge utan lyfter några frågeställningar för den åländska debatten.
Denna gång är Nyan oskyldig, men oftast är det lika svårt att få in insändarna i båda tidningarna så därför frågar jag även Nyan:
Varför bedriver Nyan fortfarande den censur, som avskaffades i Sverige 1766?
Varför kan inte en insändarskribent få ta ansvar för sin text och publicera den så som man vill?
Hur kan ni och ÅT ha så olika tolkningar att en insändare, som både Nyan och Ålandsnyheter kunde publicera i original, inte kunde publiceras i Ålandstidningen ens med preciseringar? Ibland är det ju åt det andra hållet. Följer ni olika regler?
STEPHAN TOIVONEN, (ÅLD)
SVAR PÅ INSÄNDARE:
Yttrandefriheten slås fast i grundlagen, men har även den sina begränsingar. Det är till exempel förbjudet att sprida info som kränker ära eller privatliv, är rasistiskt eller klassas som hets mot folkgrupp. Lagen om hets mot folkgrupp finns till för att skydda minoriteter. Mig veterligen har man aldrig haft rättsfall där hets mot folkgrupp skulle ha riktats mot majoritetsbefolkningen. Det är alltså avgörande, enligt lag, vem som säger något om en folkgrupp och vilken folkgrupp man talar om.
Yttrandefrihet innebär inte att alla har rätt att få alla sina insändare publicerade i alla tidningar man skickar dem till. Nya Åland har sina egna regler för insändare, dessa finns oftast att läsa på ledarsidan. Förutom insändarskribenten har även jag som ansvarig utgivare juridiskt ansvar för det som publiceras i Nya Åland.
Kort sagt alltså: Nej, insändarskribenten får inte skriva vad som helst utan tidningen avgör vad och vem som publiceras, eftersom lagen så kräver. Blir texten refuserad så beror det på att bedömningen gjorts att den bryter mot lagen. Den skribent som ofta drabbas av detta öde bör kanske kanske se över sin metod.
Nya Ålands linje , från grundandet 1981, slår dock fast att vi ska ”hålla spalterna öppna för allmän debatt” och ”aktivt stimulera en mångsidig samhällsdebatt”. Därför bemödar vi oss om att, så långt det är resursmässigt möjligt och relevant för våra läsare, se till att insända texter blir publiceringsbara.
En snabb sökning i Nya Ålands sidarkiv visar att vi hittills i år publicerat åtminstone 20 insändare skrivna av lagtingsledamot Stephan Toivonen.
ANNA BJÖRKROOS
CHEFREDAKTÖR
