Demokratitankar efter Kastelholmssamtalen
Årets Kastelholmssamtal handlade om demokrati, deltagande och det civila samhällets roll. Den för mig viktigaste insikten från samtalen är enkel att formulera men svår i praktiken:
Vi kan inte ta demokratin för given. Vi behöver jobba för att behålla den.
Det är dock inte givet att vi alla menar samma sak när vi talar om demokrati. Demokrati betyder folkstyre och innebär att majoriteten bestämmer. Men för många av oss är det vi menar med demokrati, och det vi värnar om, den liberala demokratin.
I det begreppsparet bor en inre spänning. Å ena sidan ska folket styra, medan det liberala inslaget i demokratin innebär att den har mekanismer som ska skydda den enskilda och minoriteter från ”majoritetens diktatur” – till exempel genom en rättsstat och grundläggande mänskliga rättigheter.
I den liberala demokratin behöver dessa två delar balanseras. Därutöver förväntar vi oss att demokratin ska ”leverera” på så sätt att viktiga beslut ska kunna fattas och samhällsfunktioner uppfyllas. Dessa tre värden – folkstyre, rättsstat och handlingskraft behöver vara i balans och det är inte det allra lättaste.
Olika grupper i samhället ställer krav på mer av det ena eller det andra; mer folkstyre och direktdemokrati – eller mer expertstyre och fokus på juridiska processer och mänskliga rättigheter, ökad effektivitet och mer handlingskraft, eller fokus på procedurerna – demokratiska processer måste få ta tid och präglas av rättssäkerhet.
I antologin ”Demokratins framtid” utgiven 2018 av Sveriges riksdag lyfter redaktörerna Katarina Barrling och Sören Holmberg fram den här frågan om demokratins tre värden eller delar som behöver vara i balans.
De konstaterar vidare att det vi idag kallar populism kan sägas vara en form av ”ultrademokrati”, eftersom populisterna vill öka ”folkets” inflytande och minska experternas, politikernas och etablissemangets inflytande. Populismen vill också ha handlingskraft och effektivitet.
Om den får det den vill ha sker det på bekostnad av mänskliga och minoriteternas rättigheter. Den som å andra sidan betonar lagarnas och experternas roll kan inte glömma medborgarna.
Får inte medborgarna säga sitt är det inte längre någon demokrati.
SUSANN SIMOLIN
