Demokratisk förankring viktig
Tal vid Nordiska rådets session den 11/4
Fru president,
Sextioen år efter Nordiska rådets bildande – efter den gemensamma arbetsmarknaden, passunionen och rösträtt för nordbor i kommunval – är det inom säkerhetsområdet som det händer mest. Den ursprungliga drivkraften för försvars- och säkerhetspolitiskt samarbete är kostnadseffektivitet: Hur kan Norden ha effektivaste möjliga försvars- och säkerhetspolitik med minsta möjliga resurser? Detta är en sund utgångspunkt.
Från det nordiska fältet hörs invändningar om att det nordiska samarbetet står inför en militarisering och, än värre, elitisering. Jag kan personligen inte betrakta det som något hot ifall Norden samlar sina krafter för att spara resurser, lära av varandras misstag och möta nya utmaningar såsom Cyberhot och klimatförändring. För Åland är det dock viktigt att Ålandskonventionens bestämmelser om Ålands icke-militära och neutraliserade status fortsatt respekteras av signatärmakterna – och genom dess ställning i folkrätten, av alla stater. Till signatärmakterna hör Finland, Sverige, Danmark – och Island som vid undertecknandet var i union med Danmark.
Stoltenberg-rapportens första kapitel handlar om hur vi bygger upp fungerande samhällen ur konflikthärdar – något som vi nordbor är erkänt bra på. Vi har i Åland ett konkret, nordiskt exempel på framgångsrik lösning av en internationell konflikt. Denna lösning fungerar än idag och studeras av gäster från bl.a. Nagorno-Karabach, Kosovo och georgiska ”frusna territorier”. Detta är ett område där Norden än idag visar framfötterna: Norge och Finland är internationella föregångare inom inomstatlig medling som komplement och ersättning för kostsamma rättsprocesser. Intressant nog är det just Norge och Finland som visat framfötterna inom medling också på det internationella planet.
Hur var det då med ”elitisering” av det nordiska samarbetet? Jag vill påstå att det nordiska samarbetets legitimitet vilar på två ben: Att vi kan åstadkomma konkreta och relevanta resultat för våra medborgare – och att det finns en demokratisk förankring. Med tanke på det sistnämnda är det viktigt att de tre självstyrande ländernas parlament involveras i det försvars- och säkerhetspolitiska samarbetet. Detta gör samarbetet till hela Nordens, gemensamma sak.
Tack för ordet,
Wille Valve,
Ledamot i Nordiska rådet,
Konservativa gruppen
