DELA

Demilitariserade nationernas förbund

Människan har i långa tider åstundat en fredlig tillvaro. På många olika sätt har hela nationer samt smärre och större sammanslutningar försökt undvika krig.
Enorma materiella och mänskliga resurser har lagts ner på fredsarbete: ”Pax Vobiscum” ”Fred i vår tid”. Fredsföreningen, nedrustningskommissioner, flower-power, fredsinstitut och -forskare, Nobelpris, militärpakter …
Nog har man velat, lovat och försökt en tid – men ingenting har hjälpt. Krigandet fortsätter.
När det gäller att avskaffa krig och skapa en varaktig fred återstår det blott en enda lösning: Demilitarisering!
Det är nämligen svårt att idka krig utan vapen!

Härvidlag har vårt demilitariserade Åland ett naturligt utgångsläge. (Men Åland är i detta sammanhang inte unikt – det finns redan en mängd demilitariserade länder/ områden ute i världen: Costa Rica, Svalbard, Korfu, Paxos med flera.)
Från åländsk sida tar vi initiativ till bildandet av de demilitariserade nationernas förbund = DNF eller på engelska United Demiltarised Nations =UDN.
Bildandet av detta förbund sker lämpligast i FNs regi och medlemmarna i förbundet betalar årligen till FN ett belopp, som motsvarar 25 procent av förbundsstatens beräknade kostnader för det traditionella, militärpolitiska etablissemanget. FN å sin sida förbinder sig att försvara förbundsstaten mot eventuella militära angrepp.

Jag erinrar mig att konfliktlösaren och fredspristagaren Martti Ahtisaari som för inte så länge sedan besökte Ålandsöarna, antydde att vår demilitarisering skulle kunna nyttjas i något fredsfrämjande sammanhang.
Det är glädjande att Finland beviljat Ålands fredsinstitut ett stort bidrag för att promovera demilitariseringen. Institutets chef, doktor och docent Sia Spiliopoulou Åkermark uttalade sig i radion att Åkland är litet och måste därför samarbeta för att få saken till stånd. Jag tror att hon är väl skickad att arbeta för ett framtida DNF!
Ovanstående tankegångar publicerades första gången i Vasabladet den 7 oktober 1998.
Sten Sundman