DELA

De ljuger eller så har de ingen aning

För en tid sedan läste jag en insändare i narkotikadebatten av Emilie Holmström där hon påstod att två eller tre dödsfall hade inträffat på Åland det senaste året. I Portugal sker det tre dödsfall per miljon så tyckte jag att uppgiften var mycket alarmerande. Om det vore som i Portugal skulle vi ha enbart 0,8 dödsfall per decennium på Åland.

Så jag kontaktade polisen på Åland och fick en inofficiell sammanställning för dödsfallen de senaste tio åren. En i sanning skrämmande läsning. Åland ligger i topp i Europa när det gäller direkta dödsfall relaterade till narkotika. Så tyvärr Runa-Lisa Jansson. Jag kommer nog inte att börja debattera prostataproblem ännu.

Enligt EMCDDA (EU:s center för narkotikaforskning) i Lissabon så finns utöver de direkta dödsfallen alltid även dödsfall på grund av olyckor, självmord, långvarig användning och så vidare. Om proportionen är liknande på Åland så kan det innebära 14–16 dödsfall per år på grund droger och drogrelaterade händelser på Åland. Jag är chockad.

Jag ber uppriktigt om ursäkt för alla de anhöriga för vilka jag med dessa uppgifter river upp djupa, och ibland gamla sår. Jag hoppas innerligt att ni förstår att jag presenterar dessa uppgifter för att vi förhoppningsvis ska kunna minska dödsfall, och andra negativa effekter, på Åland i framtiden.

För mig var dessa uppgifter helt nya och jag är rädd för att inte alla mina kolleger i lagtinget känner till dem heller även om flera har lyft frågan. Roger Nordlund (C) tog upp narkotikafrågan i en skriftlig fråga i september 2016: ”Vilka åtgärder har landskapsregeringen vidtagit och hur ser den framtida strategin i kampen mot narkotika ut?”

Inledningsvis svarade ansvarig minister Wille Valve (enligt det stenografiska protokollet) ”Det stämmer att, sett till antalet narkotikabrott, fördelat enligt polisinrättningarna har vi kunnat se en något ökande trend för Åland under år 2016.” Och WV avslutade med: ”Sammanfattningsvis är detta ett trendkänsligt område som landskapsregeringen följer mycket noga och kommer att föreslå fler åtgärder till…”

Problemet, som ministern såg, var alltså att antalet narkotikabrott (dvs innehav och användning) hade ökat, men han nämnde inte med ett enda ord att Åland år 2015 skulle ha placerat sig på plats nr 1 i Europa, före Estland, när det gäller dödsfall på grund av narkotika, om Åland varit ett eget ”narkotikaland”. Inte heller med enda ord att Åland under hela det senaste decenniet troligen har legat i topp-6.

I maj 2016 skrev ministrarna Wille Valve (MSÅ), Tony Asumaa (Lib) och Nina Fellman (S) följande i en insändare:

”Den sammanlagda bild vi får, om vi lägger ihop polisens brottsstatistik och folkhälsoundersökningar är att det finns droger på Åland och att en liten ökning har skett. Det finns dock ingen statistik som talar för en stor ökning.”

Mot bakgrund av de siffror jag har, så finns två alternativ: Hälsominister Valve och hans regeringskolleger ljuger hela lagtinget och allmänheten rakt upp i ansiktet eller så har de ingen aning om hur verkligheten ser ut.

Stephan Toivonen

Åländsk Demokrati