DELA

De fyra myterna om Ålands självstyrelse

I den första självstyrelselagen från år 1920 och i Ålandsöverenskommelsen från år 1921 beslöts att Åland skulle bli självstyrt och att Finland skulle få suveräniteten över Åland.
I propositionen till den första självstyrelselagen stod det att Ålands självstyrelse skulle vara utvecklad ”så långt det överhuvudtaget är möjligt för ett område som icke utgör en egen stat.” I Ålandsöverenskommelsen beslöts vidare att det bland annat skulle införas särskilda garantier för att ”bevara det svenska språket i skolorna, att bevara jordegendomen i öbornas händer och att inom rimliga gränser begränsa rösträtten för nyinflyttade” i den första självstyrelselagen.

I vår nuvarande självstyrelselag från år 1991 och i det fina systemet med hembygdsrätt förverkligas de grundläggande tankar som härrör ända från början av 1920-talet. Hembygdsrätten är som bekant i dag en medborgerlig status som ger innehavaren rätt till tre grundläggande rättigheter, att rösta och vara valbar i lagtingsval, att förvärva mark och att bedriva näring på Åland.
I dag finns det många myter om självstyrelsen och hembygdsrätten. Jag ska här försöka belysa några av dessa.

Myt nummer 1. Det är omöjligt att flytta till Åland och bygga sig ett eget hus på egen mark.
– Faktum är att vem som helst (4§ LF 2003:70) kan få tillstånd att förvärva ett markområde som understiger 4.000 kvadratmeter och skall användas för fast boende.

Myt nummer 2. Det är ett stort hinder för återflyttning att åländska skolungdomar förlorar hembygdsrätten om dom studerar utanför Åland mer än fem år.
– Faktum är att en ålänning som en gång haft hembygdsrätt och återflyttar till Åland återfår sin hembygdsrätt direkt när den återflyttar (2§ LL 1993:2). Det tar alltså inte fem år att återfå hembygdsrätten utan det går på några veckor om man återflyttar. Detta är således inget egentligt problem utan snarare en sporre till att återflytta. Signalen är flytta hem så belönar vi dig direkt med självstyrelsens rättigheter igen. Välkommen hem!

Myt nummer 3. Hembygdsrätten är inget språkskydd.
– Faktum är att redan i självstyrelselagen § 7 står det att ett grundläggande villkor för att få hembygdsrätt är att sökande ”har tillfredsställande kunskaper i svenska”. Kan det bli tydligare än så här? För att få hembygdsrätt måste man kunna svenska. Hembygdsrätten är därmed definitivt ett språkskydd för svenskan på Åland.

Myt nummer 4. Man måste vara finsk medborgare för att få hembygdsrätt.
Det är förvisso sant men du kan faktiskt få två av de tre rättigheterna som ingår i hembygdsrätten enbart genom att bo på Åland i 5 år, oberoende av medborgarskap. Det står faktiskt eller i lagen och förordningen, se nedan.
– I reglerna för att får näringsrätt (3§ LL 1996:47) står det att en sökande som har hembygdsrätt eller utan avbrott har varit bosatta i landskapet under minst fem år har rätt att utöva rörelse eller yrke som näring i landskapet.
– I reglerna för att få jordförvärvstillstånd (4§ LF 2003:70) står det inte att man måste ha hembygdsrätt för att få förvärva och besitta fast egendom på Åland. Det räcker att sökanden är bosatt i landskapet sedan minst fem år tillbaka.
– Rösträtt och valbarhet till lagtingsvalet får man dock enbart om man har hembygdsrätt och är finsk medborgare. Men det är ju å andra sidan helt naturligt med tanke på att det i grunden är finsk statsmakt som lagtinget lagstiftar och besluter om. Inte får man heller rösta eller sitta i parlamentet i Frankrike eller Tyskland om man inte är fransk respektive tysk medborgare. Det här med ”krav på finskt medborgarskap” är således ett ”problem” som i praktiken är nästa helt löst redan, men däremot kan man förstås anse att det ger fel signaler.

Så här nästan 90 år efter Ålandsöverenskommelsen tycker jag att man gott kan säga att självstyrelsen har visat sig fungera mycket väl. Vi pratar svenska i skolorna på Åland i dag och det går i regel bra att bo, verka och leva på svenska på Åland. Jordegendomen är i allt väsentligt ännu i lokalbefolkningens händer och enbart vi som bor långsiktigt på Åland får rösta och vara kandidater i lagtingsvalet.
Det som vi kanske inte lyckats fullt så bra med ännu är nivån på graden av självbestämmande. Det finns exempel många andra självstyrda områden i världen som i dag har egen beskattning utan att vara en egen stat. Här har vi mer att göra.

Jag tycker att vi åländska politiker fortsättningsvis ska vara en progressiv kraft när det gäller att bygga vidare på Ålands självstyrelse, men vi ska inte låta oss ledas in på irrvägar genom uppenbart falska myter. Med god kännedom om historien och med siktet inställt på framtiden bygger vi tillsammans morgondagens självstyrelse.

Anthonio Salminen (FS)
http://tonysalminen.blogspot.com/