De förtjänar mer än en ”halvmesyr”
Efter att Gun-Mari Lindholm lämnat LR tog jag, trots att det inte var primärt mitt ansvarsområde, på mig uppgiften att föra KST vidare. Alla med bra minne kommer säkert ihåg att situationen var mycket svår vid det tillfället, liberalerna gjorde allt för att torpedera förslaget och det fanns många kritiska remissvar som skulle hanteras, inte minst gällande finansieringen. Det arbete som följde var utan tvekan mycket utmanande och krävande, både på det politiska och juridiska planet. Den politiska kompromissen blev att kommunsektorn fick en viss tid på sig att själv skapa likvärdiga lösningar för de berörda områdena. Om inte det sker kommer KST i dess ursprungliga form att förverkligas i enlighet med den av Lagtinget antagna lagstiftningen. Jag hade bra politiskt stöd av lantrådet Camilla Gunell och moderaternas ordförande Johan Ehn.
Det mest krävande och kvalificerade arbetet gjordes dock av tf. Lagberedningschefen Hans Selander. Trots all kritik och alla farhågor skapade han ett lagstiftningspaket som klarat alla behörighetskontroller och grundlagsmässiga utmaningar. Jämför hur det gick på rikssidan och deras sk SOTE-lagar.
När regeringen Sjögren tillträdde sades det att lagt kort ligger och att man skall arbeta vidare med förverkligandet av KST. I torsdagen tidning skriver lantrådet ”nu senast KST, som enligt alla inblandade blev en urvattnad halvmesyr”. Vad är det för politiskt ledarskap? Vilket engagemang skapar ett sådant uttalande bland alla de som har att förverkliga projektet i enlighet med Lagtingets beslut?
Avsikten med KST är att de människor som har det svårast i vårt samhälle skall få en så likvärdig och god tillvaro som möjligt. Om lantrådet och ”alla inblandade” anser att nuvarande lagstiftning ”är en urvattnad halvmesyr” ser jag det som min skyldighet att initiera en spörsmålsdebatt i ärendet när Lagtinget sammankommer på nytt i början av mars.
De berörda människorna är värda något bättre än ”en urvattnad halvmesyr”.
Roger Nordlund
Lagtingsledamot (c)
