DELA

De äldre är en resurs, inte en belastning

Jag är hjärtligt trött på den åldersnoja som härskar i vårt samhälle, fram för allt bland våra politiker. Jag är hjärtligt trött på att betraktas som ett ”köttberg” och som ett ”växande problem”. Jag är hjärtligt trött på att betraktas som ett ”framtida vårdpaket”.

Vi äldre är en resurs, som dagens samhälle inte beaktar. Vi har en lång erfarenhet av livet. Vi har varit barn, unga, familjebildare, medelålders, heltidsarbetande, pensionärer, kort sagt: Vi har upplevt det mesta. I stället för att se oss som den resurs vi är, och ta till vara våra kunskaper, får vi veta att vi är ”ett växande problem”, och att vi bör flytta på oss, och ge plats för yngre förmågor (som ingenting vet om livet).

Ni, dagens verksamma politiker tror kanske inte att ni själva skall bli gamla en dag? Ni tror er vara unga och verksamma hela livet, och sedan kunna vandra in i himlen utan att dö först? Jag kan tala om för er att ni har fel. Också ni åldras, också ni kommer i framtiden att vara en del av det ”växande problemet”

Det är vi som har älskat, vårdat och uppfostrat er till det ni är i dag, och nu vill vi att ni skall visa oss tacksamhet för att vi gav er livet. Vi vill att ni skall älska, vårda och bära aktning för oss, och betrakta oss som den resurs och kunskapsbank vi fortfarande är. Även om vi inte längre är lika snabba på foten eller i tanken så är vi fortsättningsvis levande människor, och vill bli behandlade och betraktade som sådana.

I vissa kulturer uppfattas äldre människor som en resurs. De har levt ett långt liv, de har kunskaper om det mesta, det är till dem man vänder sig och ber om råd i olika frågor, de är orakel som förväntas ha svar på olika frågeställningar. Så inte i västvärlden.

Någonstans gick det fel i vår uppfostran av er. Har vi varit för kärleksfulla, för omhändertagande, för givmilda mot er? Har vi glömt att lära er respekt för alla människor, även äldre och skröpliga? Borde vi varit strängare i vår uppfostran? Ställde vi för få krav på er när det gällde diskhjälp och fredagsstädning? Jag har inte svar på frågorna, men nog måste det ändå bero på oss, vi som är äldre än ni, att ni så totalt tappat respekten för oss , både för våra kunskaper, och för våra erfarenheter. Att ni betraktar oss som en börda, vi som en gång gav er livet.

Det har inte alltid varit så, ens i vårt samhälle. Tidigare, när man levde tätt tillsammans, flera generationer, då togs också de äldres resurser tillvara på ett annat sätt än i dag. De äldre hade sin givna plats i hemmet, och man visade de äldre respekt och aktning, hela livet. Ibland har jag nog känslan av att det var bättre förr, åtminstone på den punkten.

Runa Lisa Jansson