Därför föll den gemensamma räddningsmyndigheten
Med anledning av de debatter och reportage som förekommer gällande misslyckandet med att ta fram en för landskapet Åland gemensam kommunal räddningsmyndighet önskar jag framföra min syn på saken. Jag önskar att just du tar dig tid att läsa detta, oavsett om du är intresserad av ämnet eller inte, då denna process tydligt speglar det politiska klimatet i våra kommuner.
Jag kommer att inleda med en bakgrund kring denna process för att du som läsare ska förstå hur det kunde gå som det gick.
Mariehamns stad är värdkommun för ett räddningsområde bestående av: Mariehamn, Lemland, Föglö, Kökar, Sottunga, Kumlinge och Brändö.
Jomala kommun är värdkommun för Räddningsområde Ålands Landskommuner, hädanefter kallat RÅL, bestående av: Jomala, Finström, Saltvik, Sund, Vårdö, Geta, Lumparland, Hammarland och Eckerö.
Enligt räddningslagens 8§ (2006:106) ska kommunerna inom tre år efter att lagen trätt ikraft utarbeta en samarbetsplan som anger riktlinjerna för hur det kommunala räddningsväsendet ska kunna administreras av en för hela landskapet gemensam kommunal räddningsmyndighet.
Den 15 december 2017 träffas samarbetskommittén för Mariehamns stad och Jomala kommun varvid ett uppdrag från de övriga kommunerna ges till tjänstemännen att ta fram ett förslag till avtal för en gemensam räddningsmyndighet och -nämnd. Detta då Mariehamns stad och Jomala kommun är respektive områdes värdkommun.
RÅL beslutar på sitt möte den 25 januari 2018, på basen av det uppdrag som givits åt tjänstemännen, att sammankalla samtliga kommuner till ett möte för att presentera ett avtalsförslag om en gemensam räddningsmyndighet.
Representanter för Mariehamns stad och Jomala kommun träffas regelbundet under 2018 för att förhandla fram ett avtal som kan omfattas av samtliga kommuner. Under dessa förhandlingar, vilka är både långa och stundtals svåra, kompromissar bägge parter tills man kommer fram till ett avtalsförslag man är överens om.
Den 20 november 2018 träffas representanter för kommunerna i Jomala kommunkansli för att delges det avtalsförslag som har arbetats fram. Presentationer av vilka kompromisser man har gjort samt vilka skillnader som finns mellan olika kommuner delges mötet. Mötesdeltagarna konstaterar att det finns fyra punkter man vill lyfta och precisera;
–Mandatfördelning och ordförandeskap
–Personal och överföring av tjänster
–Lokaler, fordon och arbetsutrustning
–Kostnadsfördelning
Ovanstående punkter preciseras i avtalsförslaget och mötet beslutar enhälligt att inhämta ytterligare, eventuella synpunkter. Deadline fastställs till 31 januari 2019. Om behov uppstår får RÅL:s ordförande i uppdrag att sammankalla ett nytt möte. Om inget behov föreligger ska avtalsförslaget överlämnas till Mariehamns stad för godkännande och därefter ska övriga kommuner kallas till samarbete.
Då deadline går ut den 31 januari hörs ingenting från RÅL och inget avtalsförslag överlämnas till Mariehamns stad. Vid efterhörande varför inget händer svarar RÅL att man ska kalla till ett nytt möte i februari. Ingenting händer förrän RÅL i maj kallar till ett möte den 23:e samma månad. Denna kallelse går ut utan att på förhand efterhöra att de representanter från Mariehamns stad som suttit med i förhandlingarna har möjlighet att deltaga. Resultatet är att varken stadsdirektören, kanslichefen, infrastrukturdirektören eller stadsstyrelsens ordförande kan delta då de är uppbokade på annat. Mötet kommer ändå att hållas den 23 maj.
På mötet den 23 maj presenteras de ändringar som införts i avtalsförslaget samt även nya dokument framtagna av Jomala kommun vilka inte presenterats tidigare och som inte finns med som bilagor till möteskallelsen. Dessa bilagor innehåller analyser om hur tjänstemännen vid Mariehamns Räddningsverk borde nyttjas i myndigheten. Det märkliga är dock att tjänstemännen vid Räddningsverket aldrig har sett dessa analyser eller ens blivit tillfrågade under arbetet med dem. Samtliga närvarande kommuner omfattar liggande avtalsförslag, förutom Eckerö som inte omfattar mandatfördelningen i nämnden. Mötet beslutar att skicka avtalsförslaget till Mariehamns stad för vidare behandling och man skickar även med fyra frågeställningar;
1. Placeringen av myndigheten
2. Modell över myndighetens roll för den operativa verksamhetens budget- och ekonomiuppföljning.
3. Att staden specificerar vilka tjänster som överförs till den nya myndigheten.
4. Bekräftelse att Ålands polismyndighet att alarmmästartjänsten ersätts till 100%
Mötesprotokollet landar hos Mariehamns stad den 3 juni och då har sommarsemestern inletts vilket betyder att de tjänstemän som kan svara på frågorna inte finns tillgängliga. Någon uppmaning från RÅL kommer inte. Svaren kommer RÅL tillhanda 2 augusti respektive 12 augusti.
Den 18 juni godkänner stadsfullmäktige avtalsförslaget.
Den 11 juli håller RÅL ett för Mariehamns stad oannonserat möte där man helt och utan förvarning rekommenderar sina medlemskommuner att inte omfatta avtalsförslaget. RÅL menar att detta är motiverat utgående från två punkter;
1. Man har inte erhållit svar från staden på de fyra frågorna
2. Man har noterat att det finns en skrivelse i stadens budget att en gemensam räddningsmyndighet vid Räddningsverket förutsätter en ut/ombyggnad.
Gällande punkt två är det viktigt att notera att detta är en skrivelse som står utanför stadens budgetram. Det finns helt enkelt inte pengar för en dylik investering varpå detta inte är aktuellt. Det är ett önskemål från tf. räddningschefen som är menat för att skapa bästa möjliga verksamhetsförutsättningar för en ny myndighet.
Ett möte med samarbetskommittén mellan Mariehamns stad och Jomala kommun hålls den 30 augusti 2019. Under mötet kräver Jomalas kommunstyrelseordförande en politisk garanti från staden att myndigheten inte ska placeras i Räddningsverkets lokaler. Man konstaterar att det via stadens förvaltningsstadga är förvaltningschefen inom respektive sektor som beslutar om placering, inte politiken.
Däremot ger staden Jomala och RÅL en skriftlig garanti om att myndigheten inte placeras i Räddningsverkets lokaler. Under detta möte lyfter Jomala kommun och RÅL frågor som redan är omfattade vid mötet den 23 maj och som det då inte fanns några invändningar emot. Där kan bl.a. nämnas Räddningsverkets avdelningschefs roll i befälsjouren.
Under hösten processas detta ärende ute i kommunernas styrelser och fullmäktige. När ärendet slutligen når kommunernas fullmäktige säger vissa ja medan andra bordlägger. En vanligt förekommande orsak till bordläggning är att man vill se hur andra gör innan man fattar beslut.
Jomala kommunfullmäktige bordlägger ärendet första gången den 27 augusti och därefter en andra gång den 19 september. Ärendet bordläggs nu till 12 november. Det finns heller ingen rimlig förklaring till varför man väljer att bordlägga. Värt att notera är att det i avtalsförslaget står att en gemensam räddningsnämnd ska finnas senast den 31 oktober för att kunna utse en räddningschef. Denna räddningschef ska förbereda för en uppstart av myndigheten vid årsskiftet 19/20.
Den 12 november beslutar Jomala kommunfullmäktige att säga nej till avtalet. Därmed finns det inte förutsättningar att gå vidare.
Så! Det var ett resereportage från processen. Nu tänker jag gå in på vad Vi, alla ålänningar, faktiskt förlorar på detta misslyckande.
Vi förlorar möjligheten att kunna erbjuda alla ålänningar bästa tänkbara service inom räddningsmyndighetsfunktionen. Både administrativt men framförallt operativt. Ja, räddningsmyndigheterna är i allra högsta grad operativa.
Räddningsledning, d.v.s. den funktion som ansvarar för och leder en räddningsinsats i kommunal regi är ett myndighetsarbete. Det har genom hela denna process varit ett solitt krav från RÅL att den operativa verksamheten inte får blandas med myndigheten. Tyvärr har man missat att man inte kan dela upp en verksamhet på detta sätt eftersom den inbegriper bägge. Två räddningsmyndigheter ger en sämre service på grund av att inga gemensamma planer kan implementeras, inga gemensamma rutiner, inga gemensamma arbetsstrukturer och ingen gemensam lägesbild för hela landskapet kan erhållas.
Vi förlorar möjligheten till en god rättssäkerhet inom myndighetsarbetet. Två myndigheter som ”konkurrerar” med varandra kan mycket väl ha olika tolkningar när det gäller det lagrum myndigheterna rör sig i. Nog är det ju konstigt om samma lagstiftning ska tillämpas på olika sätt beroende på om man befinner sig i Mariehamn eller Jomala. Det är också viktigt att komma ihåg att det inte är endast en lagstiftning som reglerar myndighetsarbetet. Vi har räddningslagen, plan- och bygglagen, kemikaliesäkerhetslagen, befolkningsskyddsplanering o.s.v.
Vi förlorar möjligheten att tillsammans med respektive kommun bygga upp en likriktad och strategisk planering för det kommunala räddningsväsendet. Hur maximerar vi och effektiverar nyttjandet av det åländska räddningsväsendet?
Ska en kommungräns mellan två myndigheter verkligen förhindra ett effektivt räddningsarbete så som det gör idag? Gränsområdet mellan Mariehamn och Jomala växer så det knakar men tyvärr finns det en linje mitt i som förhindrar ett samarbete. Det är något som drabbar dig som skattebetalare.
Vi förlorar möjligheten att lyfta in landskapets alarmcentral i en gemensam myndighet. Alarmcentralen som är spindeln i nätet vid olika typer av händelser i landskapet kunde ha ingått i den gemensamma myndigheten och därmed ytterligare utökat effektiviteten gentemot dig som mottagare av servicen.
Dessutom förlorar kommunerna och dess avtalsbrandkårer möjligheten till ett likriktat arbete då det gäller t.ex. driftsavtal, befolkningsskyddsfrågor, servicenivåbeslut, upphandling samt många andra för små kommuner tunga uppgifter.
Slutligen vill jag säga att jag tycker det är väldigt synd att man ännu efter 30-års stridigheter inte kommer överens men förhoppningsvis urholkar droppen stenen till sist. Nu tar åtminstone Mariehamns stad och dess Räddningsverk nya tag, siktar på framtiden och den som vill följa med oss i gott samarbete är varmt välkommen att ta kontakt.
KARL NORDLUND
TF. RÄDDNINGSCHEF
