Dalern är inte död
Sedan finanskrisen 2008 har världsekonomin upplevt en orolig tid. När 2015 går mot sitt slut är Greklandskrisen fortfarande skjuten på framtiden. Finlands ekonomi hackar betydligt, och att döma av trenden kommer landskapsregeringen under de kommande åren att gå till banken för att ta sitt första lån. Tider av kris är samtidigt alltid en möjlighet att göra förändringar som annars inte är möjliga.
I sin bok Rethinking Money – How New Currencies Turn Scarcity Into Prosperity analyserar den belgiske nationalekonomen Bernard Lietaer några av de över 4000 parallella valutor som införts vid sidan av konventionella valutor världen över. Lietaer menar att parallella lokalvalutor är den enda långsiktiga lösningen för att lokala ekonomier ska kunna blomstra i en allt mer globaliserad ekonomi, men också för att komma åt problematiken av evig tillväxt som är en konsekvens av dagens penningsystem.
Den digitala kryptovalutan Bitcoins framfart har, trots sina brister, visat att penningsystemet precis som ett datorprogram kan anpassas på olika sätt, med olika konsekvenser för ekonomin. Dagens system är inte anpassat för lokala ekonomiers välmående, utan för storfinansens intressen. Mot den bakgrunden finns det anledning att påminna om en joker som Åland har i sin historiska bakficka.
Det är nu är snart 25 år sedan Dalern lanserades som det autonoma Ålands egna mynt. Dalerprojektet satte ett stort avtryck i det åländska medvetandet, och dess återkomst ska av flera anledningar fortfarande inte räknas ut. En väl utformad Daler 2.0 skulle kunna medföra ett uppsving för närproduktion och avlasta såväl offentliga utgifter som privat skuldsättning. Om det ekonomiska läget ytterligare försämras i en redan svår situation kan det rentav visa sig bli avgörande för att det åländska samhället på sikt ska kunna fortleva i en meningsfull form.
En slutsats som Hans Å. Pettersson gjorde i Dalern: Den otroliga historien om Ålands första mynt som skrevs under Daleråret 1991, är att det inte finns några juridiska hinder att införa en parallell åländsk valuta till euron. Samtidigt skulle det förstås kräva stort politiskt mod att återuppta det måhända mest spektakulära sociala projekt som Åland sett sedan Julius Sundbloms dagar.
Å andra sidan är det inte nödvändigt att involvera landskapsregeringen i en nylansering. En parallell valuta kan exempelvis byggas kring en oberoende stiftelse som centralbank. Nämnas kan Christian Ekströms Stalldaler som är ett lovvärt och besläktat initiativ. Fördelen med detta tillvägagångssätt är att landskapsregeringen kan hänvisa till det som ett medborgarinitiativ och slippa stå i skottlinjen på det sätt man fick göra 1991.
I början av det nya året kommer Ålands Framtid med intresserade samarbetspartners att ta initiativ till diskussion bland annat kring detta tema på ett seminarium om åländska symbolfrågor. Den här insändaren kan således ses som en första inbjudan till samtliga ålänningar som vill utforska Dalern och dess eventuella återkomst i ny form.
Isac Boman
Partisekreterare Ålands Framtid
