Dags för landskapsregeringen att vakna
För den som uppskattar statistik och faktabaserad kunskap kan åländska lagtingsdebatter ibland kännas som världsrekordförsök i att inte se verkligheten. För den som även uppskattar en långsiktig ansvarsfull ekonomisk politik kan denna verklighetsflykt många gånger uppfattas lite som godmorgon yxskaft.
Nu har yxskaftet så sakta vaknat till liv. Den demografiska verkligheten är här och omöjlig att ducka för. Investeringsunderskottet kan kännas bottenlöst och går inte längre att blunda för.
En budget i balans går ej att uppnå utan kostnadseffektiviseringar och reformer speciellt om listan på vallöften är lång som en julklappslista.
Nu finns ingen tid att slumra, (Veronica) Thörnroosas 100 dagars sömn är snart till ända och med den även klyschighetspolitikens smekmånad. Den åländska ekonomiska politiken kräver tydliga mål och ansvarsfulla åtgärder. Det finns saker jag oroar mig över.
Att landskapsregeringen fortfarande inte klargjort sin rambudgetering. Att de cirka 10 miljoner euro som Åland kommer att kunna tillgodoräkna sig via det nya ekonomiska systemet från 2021 kommer att förflytta den ekonomiska politiken till en trygghetszon där obekväma beslut byts ut mot en förvissning om att det ordnar sig ändå. Att de 50 miljoner euro PAF-medel som är tänkt att användas till utveckling, forskning och innovativa åtgärder istället täcker upp driften av en ekonomisk politik som saknar ingredienserna behövliga på 2020-talet.
Ingredienser som måste stimulera företagande och Ålands attraktionskraft, två hörnpelare i en produktiv politik som måste bli än mer fruktsam från och med nästa år då självstyrelselagens nya ekonomiska system tas i bruk.
Jag oroas även av att dagspolitiken hittills har fyllts av problem som på intet sätt tacklar Ålands utmaningar och som borde lösts under regeringsförhandlingarna. Att regeringspolitiken verkar handla mer om att hitta urvattnade kompromisser än tydlighet.
Jag häpnar över den synnerligen avslappnade politiska attityden kring utmanande frågor som rör Åland där till exempel nya tullkodexen kraftigt kan försämra förutsättningarna för vårt näringsliv. Häpenheten finns även gällande hur snabbt det politiska egot och mandatet blir viktigare än Ålands bästa.
Jag är ingen vän av oppositionspolitik. Den tenderar många gånger ta formen av gnäll med ett sällan fruktsamt slutresultat. Ovan framförda orosmoln kan istället ses som gemensamma nämnare för en politik Åland är i starkt behov av.
P.S. Illa jag mår illa, sjunger Magnus Uggla. Jag mår också illa, och det är mycket illa, att landskapsregeringen tydligen infört monarki inom förvaltningen.
JOHN HOLMBERG
LAGTINGSLEDAMOT (LIB)
Lantrådet Veronica Thörnroos (C) har avböjt att kommentera insändaren.
RED
