Dags för klarspråksdemokrati
Ålands invecklade läge påverkar kommunalpolitiken. Men på Sottunga och många andra kommuner agerar man taggarna ute, för att försöka dölja sin okunskap förstås.
Det räcker inte heller att springa till sin partikompis i landskapet om han/hon är lika okunnig om läget som man själv är. När en sådan kompis skriver under ett beslut utan juridiska motiveringar och beslutsfattaren i kommunen använder pappret som grund i beslutsfattandet i kommunen, så har man bara stakat ut hinder på vägen inom kommunens eget besluts-fattande. Men kommuninvånaren mår dåligt när det visar sig att man blivit orättvist behandlad. Sådana här envåldshärskare behöver vi inte mera!
Därför har det blivit dags att jobba för klarspråksdemokrati parallellt på såväl landskapsnivå som i kommunerna. Klarspråksdemokratin går ut på att:
1. folk (= inte bara beslutsfattarna) får det klart för sig vad som gäller. Det gäller hierarkin mellan Åland – Riket – EU. Folk måste få veta också vilket skede som är på gång i beslutsfattandet.
2. folk (=inte bara beslutsfattarna) får det klart för sig på vilket sätt det är möjligt att åstadkomma förändringar. När duger självstyrelsen och när inte. När förutsätts följande steg i utvecklandet av självstyrelsen eller när förutsätts självständighet. Kommunpolitiker måste lägga sina kort på bordet och berätta vilket slags system de i smyg (?) håller på att stöda, system som sedan inverkar det kommunala mer än vad många vet.
3. att det offentliga Åland slutar med falsk marknadsföring av diverse projekt. Att Åland aktivt vill verka till exempel för Ålands utrikeskontakter har visserligen ett viktigt värde i sig, men för den skull får man inte sudda ut gränsen mellan det juridiskt och politiskt möjliga och icke möjliga i sakfrågor, bara för att man visa sig som duktig politiker. Sedan kommer olika representanter till kommunerna för att marknadsföra så vidare dessa projekt, för det mesta utan någon som helst kritisk analys av läget.
Det kommunala papperskriget går alltså mer och mer hand i hand med landskapets, men det är få kommunalpolitiker som informerar sina invånare om att det är så. Man håller informationen till sig själv (läs: sitt parti). Samtidigt är det ett faktum att de här politikerna inte har rutinen och kunskapen om att informera och påstår därför att det är invånarna som är ointresserade.
Men man kan om man vill. Ett fint exempel är samarbetet mellan Sottunga och Kökar i sociala frågor som kom till efter en hård kamp på Sottunga. Socialsekreteraren har skrivit i Sottunga Nytt (ett blad som jag var med om starta på nytt i slutet av 1999) en mycket fin sammanfattning på vad folk har rätt till.
Merja Renvall
På allt sätt obunden lagtingskandidat
Kontaktperson för Sottunga, Kökar, Kumlinge och Brändö
