Dags för faktakontroll av politiska uttalanden
Under Donald Trumps tid vid makten utvecklade många medier en fotgående faktakontroll av alla de horribla påståenden som hoppade ur den förra presidentens lögnaktiga mun. Sociala medier gynnar alla möjliga osanna och ovederhäftiga påståenden. Därför är det ännu viktigare än någonsin att journalistiskt styrda medier strikt följer sina redaktionella krav på sanning och opartiskhet.
Som pensionär har jag god tid att följa våra lokala medier. Det som oroar är att mycket som sägs och skrivs av politiker och insändarskribenter innehåller desinformation i syfte att driva ett politiskt särintresse. I Tidningen Åland 11.2.2021 påstår lagtingsledamot Anders Eriksson om företaget Rinki följande : ”Är man en riksorganisation går allt på finska och det blir finska blanketter att fylla i”. Eriksson killgissar i syfte att diskreditera finska riksorganisationer. En titt på Rinkis hemsida visar en mycket utvecklad och informativ hemsida på svenska med blanketter på svenska. Ett telefonsamtal till Rinki upplyser om att svensk service går att få genom att trycka fyrkant och ett.
Inte nog med att Eriksson talar osanning utan han menar i samma andetag att han med tanke på näringslivets kostnader kan tänka sig att ge avkall på krav om svensk service. Det är inte ovanligt att det slinker ur Eriksson både ett och annat tvivelaktigt påstående. Det är dags att börja faktachecka förtroendevaldas lögner och desinformation.
I samma tidning på insändarplats får vi ta del av lagtingsledamot Stellan Egelands och de Obundnas syn på Agenda 30. Enligt Egeland handlar programmet om att: ”..i praktiken tas av våra pengar, för att ge till andra”, ”hjälpa andra länder att betala av sina skulder”, ”att missgynna lokala producenter och näringsidkare”, ”ska vi stänga lokala produkltionsanläggningar för att någon annan anser dem ohållbara…”, och så vidare.
Man måste vara ytterst konspiratorsikt lagd för att ens tro på något av detta sammelsurium av värderingar och invektiv. Det förvånar att både EU:s och FN:s medlemsländer är överens om Agenda 2030 om det är så illa ställt som Egeland skriver. För mig förefaller det som om Egeland och de Obundna missat något centralt i tankarna bakom Agenda 2030. Kanske någon rådig journalist kan reda ut denna viktiga fråga.
Ett mera närliggande exempel på desinformation är Runa-Lisa Janssons påståenden om KST. Enligt henne är organisationen så kostsam att konsekvenserna oundvikligen leder till nedskärningar i välfärden. Enligt kalla fakta innebär KST att de totala kostnaderna för socialvård sänkts för år 2021.
Kostnadsfördelningen för socialvården innebär dock att en del kommuner får betala mer än de betalat tidigare år medan andra får sänkta kostnader. Det kallas solidaritet. Ett av de viktigaste syftena med KST är nämligen att kommuntillhörigheten inte ska avgöra en medborgares sociala förmåner. Alla ska ha samma rätt oberoende av hemkommun. Något jag faktiskt tror att de flesta anser vara mycket viktigt.
Dessa exempel på desinformation borde ifrågasättas, vederläggas och kritiseras. Påståenden av detta slag omintetgör en saklig samhällsdebatt, försvårar nödvändiga politiska förändringar och försvagar tilltron till politik och demokrati. Det har nästa blivit normalt att ljuga och föra fram påståenden som inte bygger på fakta. Något medierna aktivt måste hantera.
Varken på insändarplats eller i artiklar eller reportage kan man acceptera osanningar och desinformation som används i syfte att föra fram ett särskilt politiskt budskap. Det är dags att den offentliga debatten på Åland systematiskt och med kompetens utsätts för faktagranskning och kritik av desinformation.
BARBRO SUNDBACK (S)
