Dags för Åxit?
Det är nu två månader sedan Brexit-omröstningen.
Redan dagen efter skrev en lokal politiker att det var ett misstag att ha en folkomröstning. Varför? Hade det blivit 90% för bremain, så hade det kanske varit onödigt, men blir det 48–52, oberoende åt vilket håll, så känns det viktigt att hålla en omröstning.
Det finns många fördelar med EU. Men det finns också många saker som folket inte gillar, eller inte förstår. Det verkar som om förespråkarna nu lite mer börjat förstå detta från EU/politikerhåll.
Det har skrivits att brexit framförde felaktigheter, som media borde ha granskat noggrannare. Borde inte bremain ha granskat och kritiserat argumenten?
Då man skrev att det fanns ”lögner” inom brexit, så funderade jag på vad man sade före vår folkomröstning i tiden. En del säger nu att det inte alls blev som de hade trott.
Det talas om lögner och felaktigheter, men det är ju inte så lätt att veta hur framtiden ser ut. Men om vi ser tillbaka till vår folkomröstning om EU, så drar jag mig till minnes två huvudteser när det gällde fördelarna, förutom fred och frihet; matpriserna skulle gå ner i Finland och fördelarna med den fria rörligheten inom EU.
Är det någon, som minns när matpriserna gick ner i Finland, eller kan vi nu medge att detta var en lögn?
Den fria rörligheten? Är det någon som vet hur man exempelvis besiktar en åländsk bil i ett annat EU-land? Har ni provat?
Är det någon som vet hur man på ett korrekt sätt kan skaffa ett internetabonnemang i Frankrike, eller Portugal? I Frankrike måste man betala med check… I Portugal måste man skaffa ett skattenummer, som gör att man måste lämna in en deklaration varje år. Flexibla medborgare hittar dock andra lösningar.
Jag tycker mig ha hört att det klagas på att få köpa svenska filmer via nätet på Åland. När vi från lagtinget besökte Bryssel, så klagade en europaparlamentariker på att hennes barn inte kunde få hyra filmer med finskt text/ljud. Men vänta nu. Klaga för oss, när hon sitter i parlamentet och stiftar lagar?
EU har alltså inte ens lyckats med dessa grundläggande saker för ”fri rörlighet” trots tiotusentals tjänstemän i Bryssel. Inte undra på att ”mannen på gatan” blir frustrerad och talar om regler för böjda gurkor osv. I Portugal finns också ”jordgubbar-som-är –för-små”…
Och sedan har vi demokrati- och kunskapsunderskottet. EU-flaggan känner vi till, men hur många kan sjunga med i nationalsången? Hur många vet vilken den är? Hur många vet vem som är EU:s president? Eller EU:s regeringschef? Hur många skulle känna igen dem, om de gick längs Torggatan?
När kunde vi senast demokratiskt välja Finlands kommissionär? Som är? Och ministerportfölj?
Den fria rörligheten mellan Sverige och Danmark är för tillfället kanske inte det bästa exemplet på EU:s fördelar?
Vi har alla olika åsikter om hur EU är och hur det borde vara. Men efter att Storbritannien fick möjligheten att rösta om fortsatt medlemskap eller utträde, så har det även röster höjts för att vi borde få göra det än en gång.
I nästan alla plenum i lagtinget, så klagar någon ledamot på EU av olika orsaker. Kanske vi borde ta en offentlig debatt om för- och nackdelar med EU och även fråga oss om vi vill vara med i EU, och ett hurudant EU vi vill vara med i?
Må vara att EU-projektet är ett bra projekt, men jag anser att det finns goda grunder att fundera på om och när Åland ska få rätt att folkomrösta om ett fortsatt medlemskap, nu när det ju som bekant enligt artikel 50 i Lissabonfördraget möjligt för stater att utträda.
Vi bör kanske även låta medborgarna få folkomrösta om eurons vara eller icke-vara? De två hör faktiskt inte ihop. Det finns som bekant länder inom EU som inte har euron som valuta, men det finns också stater utanför EU som har euron som sin valuta.
Men grunden i demokrati är deltagande, debatt, engagemang och så småningom en majoritet för en åsikt. Inte att politiker bestämmer och efteråt förklara och rättfärdiga sina val.
Därför kommer vi inom Åländsk Demokrati att ta detta till övervägande inför nästa lagtingsval.
Stephan Toivonen
Åländsk Demokrati
