Dags att ta barns rättigheter på allvar
I allt beslutsfattande bör barnens rättigheter och bästa tas i beaktande, det tror jag vi alla är överens om.
Familjeledigheten i Finland behöver omstruktureras. Visst har barnen rätt till sina föräldrar och hurdana möjligheter föräldrarna har att närvara i sina barns liv kan vi hjälpa till att lagstifta om.
Begreppet föräldrar innefattar en brokig palett, vi lever i en mångfald olika relationer och familjekonstellationer.
Vi behöver sträva efter att skapa en ny uppdaterad, jämlik och rättvis lagstiftning.
Jag är en förespråkare av 6+6+6-modellen men med en förlängd tid att portionera ut ledigheten på.
Föräldraledigheten 6+6+6 innebär att ledigheten skulle förlängas till 18 månader.
En sex månaders period skulle vigas till vardera förälder och den tredje skulle föräldrarna dela mellan sig.
Skulle den ena vårdnadshavaren/föräldern inte vilja nyttja sin ledighet skulle den tredje perioden förfalla. Det skulle öka jämställdheten i samhället, särskilt mellan dem som lever i parrelationer.
Barn med en förälder eller vårdnadshavare skulle också omfattas av 6+6+6.
Möjligheten att dela ledigheten med någon annan nyckelperson i barnets liv skulle erbjudas.
Man kunde med fördel använda den sista gemensamma perioden till när barnet tillexempel börjar skolan eller under loven, man saknar ofta förutsättningar att vara närvarande när barnen är lite större.
Språket i lagstiftning, dokumentation och blanketter som rör barnens hemförhållanden bör formuleras mer inkluderande. Texter bör omfatta regnbågsfamiljer och andra närstående som är vårdnadshavare.
En annan sak som behöver fixas är rätten till skolskjutsar.
Här är det samhället och lagstiftningen som sätter käppar i hjulet för barnens rättigheter.
Barn som bor i två hem i olika kommuner får skjuts till skolan och tillbaka bara från där barnet är skrivet.
Praxisen i Finland och på Åland grundar sig på Högsta förvaltningsdomstolens beslut från år 2006, där man konstaterar att vårdnadshavarna ansvarar för skjutsen från alla andra adresser förutom den som anges på magistraten. Denna praxis är problematisk ur många synvinklar. Man förutsätter att föräldern har tillgång till bil, att det finns fungerande kollektivtrafik och många andra faktorer som inte är en självklarhet.
Beslutet är närmare 10 år gammalt och tar verkligen inte barnens rättigheter i beaktande. De barn som har två adresser blir dessutom utan många av de förmåner i kommunen där de vistas 50 procent av sin tid. Barn ska inte behöva bli exkluderade på grund av sina familjeförhållanden.
Nu är det dags att uppdatera Finland där man tar barns rättigheter på allvar.
JESSY ECKERMAN (S)
