Dags att prioritera barnens rätt till vila, fritid och återhämtning
Låt mig börja med att skriva att jag anser att den statushöjning av barnomsorgen som görs av att man befäster den som en pedagogisk verksamhet är bra. Det är på många sätt här vi lägger en grund för ett långt och gott lärande med samarbete och förberedelse för skolan. Bra är också att barn med mindre syskon får tillgång till den pedagogiska verksamheten. Bra så. Men måste rätten vara obegränsad, eller hade vi kunnat nöja oss med en subjektiv rätt till halvtid?
Det jag beskriver ovan som positivt, blir i praktiken en mycket svår verklighet för personal och kommuner att upprätthålla med en med god kvalitet då vi tillåter obegränsad subjektiv nyttjanderätt. Barngrupperna riskerar att svälla och allt arbete med att möjliggöra specialpedagogik försvåras. Här är jag oroar över vidare negativ utveckling som följer barnet in i skolan.
Lagen förs fram med en aura av ”barnperspektiv”. Men var är barnets perspektiv när det (fortfarande) är möjligt med obegränsat långa dagar och utan krav på sammanhängande semester? Vilket barn mår bra av att vara längre tid på dagis än vi låter vuxna människor vara på arbete? Vi har lagar som reglerar vuxna människors rätt till dygnsvila och semester. Men barnens rätt, den vågar vi inte röra vid i rädsla för att ”styra över hur familjer vill leva”. Jag menar att det är precis gränser och ramar vi sätter upp med alla politiska beslut vi fattar och nya lagar vi inför. Det är beslutsfattarna som måste sätta ramarna för hur våra skattemedel ska användas och begränsningar med dem. Jag efterlyser tydliga begränsningar för hur långa dagar ett barn får vistas inom barnomsorgen och likaså efterlyser jag krav om sammanhängande ledighet för barnet. Jag vill helt enkelt slå vakt om barnets rätt till vila, fritid och återhämtning.
Vi ser mer och mer oroväckande tendenser hos våra barn och ungdomar. Hälsa i skolan visar att trenden är stadigt negativ.
Hur man löser denna nedåtgående spiral har inga enkla, enskilda, svar, men jag tror definitivt inte att det är främjande med mer tid från hemmet.
SANDRA LISTHERBY (LIB)
