Dags att leva på egna skattepengar
För ett antal år sedan beskrev jag självstyrelsens ekonomiska system genom att jämföra systemet med den ekonomiska ställning som en hemmafru har. Avsikten med denna jämförelse var att beskriva den stora ofrihet hemmafrun lever i när hon endast ansvarar för hushållets utgifter och saknar egna inkomster.
På liknande sätt kan man beskriva Ålands självstyrelse som inte har kontroll över självstyrelsens intäkter utan enbart över dess kostnader.
I de pågående diskussionerna om större ekonomiskt självstyrelse för Åland finns två linjer.
Fortsatt ofrihet och beroende.
Om vi fortsätter med nuvarande system kan vi räkna med några mindre justeringar med hänsyn till förändrade förhållanden. En av de förändringar man vill beakta är att den åländska befolkningen vuxit i antal sedan nuvarande klumpsummesystem infördes år 1993.
Om man vill använda hemmafrumodellen kan man säga att hushållet har vuxit och försörjningsbördan ökat. Maken är beredd att betala ett något större underhållsbidrag.
Att statens budgetsystem förändrats sedan 1993 beaktas inte. Förändringar som att man i många fall övergått från brutto till nettobudgetsystem, fondering av statliga intäkter, ombildning av statliga verk till affärsverk och aktiebolag, dividend- och aktieinkomster samt försäljning av aktier och bolag.
Allt detta påverkar statens budget på ett sätt som i hög grad påverkar självstyrelsens ekonomi. Maken lyckas med andra ord lägga undan resurser som hemmafrun inte alltid känner till och kan göra anspråk på.
I några fall har hemmafrun påpekat att förändrade förhållanden borde ge henne mera intäkter men maken svarar konsekvent att förändringarna inte har någon större betydelse för hushållskassan så det är bra som det är.
Stackars hemmafru hon får lov att se sig snuvad på konfekten och istället spara och snåla så att hushållskassan räcker till för att finansiera de behov hon drar försorg om.
Skatterna stannar kvar på Åland.
Den andra möjligheten är att alla de skattepengar som genereras från Åland stannar på Åland.
Maken lämnar över hela förtjänsten till hemmafrun som sedan ser till att hela familjen mår bra. De senaste utredningarna visar att detta system hade gett Åland större intäkter än nuvarande system.
Det handlar inte primärt om egen beskattning utan om att växla till ett system där Åland lever på sina egna skattepengar. Mot detta system framför kritiker att det är otryggt och att det är bättre att vara en del av den finländska ekonomin samt att vi får ingen större frihet om skattepengarna blir kvar på Åland.
Det sista argumentet stämmer delvis. Men man måste komma ihåg att egen beskattning är en behörighetsfråga oberoende av vilket ekonomiskt system vi har. Att fortsätta med klumpsummesystemet och kombinera det med egen beskattning blir mycket svårt eftersom maken har stor makt i klumpsummesystemet och vill helst själv definiera vilka behov som är relevanta för det åländska hushållet.
Om de åländska skatterna blir kvar på Åland har vi ett transparent system som inte kan ifrågasättas på samma sätt som de eviga diskussionen om Åland är en närande eller tärande del av Finland. Kombineras egna pengar i börsen men egen beskattning har vi en god grund för att sköta självstyrelsens ekonomi enligt våra egna bedömningar och överväganden.
Det andra argumentet om trygghet är i hög grad relevant. Är man trygg när man är beroende ? I viss mån kan man kanske känna så. Frågan måste besvaras med om vi tror att vi kan klara oss på egna pengar och en utökad ekonomisk självstyrelse.
Europeiska autonomier är ekonomiskt framgångsrika.
Bertil Roslin som utredde europeiska autonomier på uppdrag av staten 2005/2006 är övertygad om att så är fallet. Han konstaterar generellt att de europeiska autonomierna brukar vara ekonomiskt framgångsrika. Självstyrelse har en stimulerande verkan i sig.
Två andra faktorer är viktiga. För det första att autonomin ligger nära stora befolkningscentra och köpkraftiga marknader och för det andra att näringslivet är specialiserat. Åland uppfyller dessa kriterier.
De åländska familjeföretagen, specialiseringen inom shipping och den starka entreprenörsandan är en del av Ålands ekonomiska och övriga framgångar.
Geopolitiskt ligger Åland mellan stora befolkningscentra och köpkraftiga marknader. Notisen i media nyligen, om att Åland ligger etta på topp fem-listan över nordiska landsbygdsregioner är ett bevis på Roslins slutsats.
För att den åländska självstyrelsen inte bara ska förbli ett konstitutionellt föredöme, som intresserar forskare, krävs att självstyrelsens ekonomiska system utvecklas så att vi får större handlingsfrihet, mera ansvar och fler verktyg som gör det möjligt för oss att nå det ursprungliga målet för Ålands självstyrelse såsom det formulerades av Tulenheimokommittén år 1920.
Enligt kommittén skulle landskapet garanteras en sådan autonomi ”att den tillförsäkrar ålänningarna möjlighet att själva ordna sin tillvaro så fritt det överhuvudtaget är möjligt för ett landskap som inte utgör en egen stat”.
Barbro Sundback (S)
