Dags att infria Evalds löfte?
Hur kompensera skärgården för de inskränkningar som jordförvärvslagen innebär? Frågan tas upp av lagtingsledamoten Nina Fellman (S) i en insändare och är i hög grad relevant. Lagen hade sannolikt inte godkänts av riksdagen 1975 om det inte i bakgrunden hade funnits ett löfte om kompensation. Som riksdagsman Evald Häggbloms sekreterare i riksdagen följde jag ärendets behandling på nära håll.
Jordförvärvslagen kom till på basen av en landstingsmotion till riksdagen – en ovanlig väg för åländska lagar – och behandlades åren 1974 – 75. Hösten 1974 kom grundlagsutskottet till Mariehamn för att höra ålänningarna om lagförslaget. Förutsättningarna för en positiv utgång av behandlingen var flera.
För det första var Evald Häggblom oerhört populär i utskottet. Han var uppskattad för sina insatser och man lyssnade på honom.
För det andra var utskottets ordförande Juuso Häikiö (Saml) positiv inte bara till Häggblom utan också till Åland. Han hade under kriget en åländsk fänrik, Martti Nummeli, i sitt kompani och under besöket i Mariehamn ville han besöka Nummelis grav, vilket jag kunde hjälpa honom med. Lätt rörd lät han vid graven undslippa sig att han gör vad han kan för att Åland ska få sin lag.
För det tredje, grundlagsutskottets vice ordförande Jacob Söderman (S) hade ett gott samarbete med Häggblom och Söderman hade i sin tur ofta den samlade vänstern bakom sig. När det gällde svåra frågor som den här om jordförvärv på Åland litade man inom vänstern på att Söderman var insatt i frågan.
Men alla var inte till 100 procent övertygade. De tidigare jordförvärvsreglerna innebar att vem som helst fick köpa mark på Åland, men enskilda ålänningar och kommunen hade möjlighet att lösa in marken. Nu handlade det om att ta ifrån markägare deras rätt att fritt förfoga över sin egendom, det vill säga, de skulle inte få sälja till personer som saknar hembygdsrätt. På grundlagsutskottet ankommer att se till medborgarnas grundlagsenliga rättigheter. Här fanns en viss konflikt.
– Riksdagsman Häggblom, det här är ren konfiskering. Hur har ni tänkt kompensera markägarna, ville utskottsmedlemmen, riksdagsman Tuure Junnila (Saml) veta.
Häggblom svarade att man håller på att utreda detta med framtida kompensation.
Lagen gick igenom. Men någon kompensation till markägarna har än så länge inte synts till. Varför? För att det inte är någon enkel sak att lösa.
Vår skärgård är full av vackra holmar, som inte ger sina ägare någon som helst avkastning, men som kunde vara attraktiva för sommarboende. Om de fick säljas. Men på samma sätt finns det på fasta Åland attraktiva platser för sommastugor. Kompensationen, så som Evald Häggblom lät den framskymta, skulle gälla lika för alla.
Nina Fellmans förslag att tomter för fritidsboende på planerat område skulle få säljas till utomstående låter inte omöjlig. Det kunde vara ett sätt att sent omsider uppfylla det löfte Evald Häggblom gav i grundlagsutskottet hösten 1974. Men då behöver det som sagt gälla hela Åland.
Hur man går vidare med frågan efter 47 år är upp till dagens politiker att lösa.
PEKKA TUOMINEN
