DELA

Då skärgården levde

En vacker sommardag i juli seglade storbåten TJUTT- TJUTT med Kökar hembygdsförening och Kökar kultur, på en resa ut till skärgåden.

Tre öar, av möjliga fem på rutten fick besök denna gång

Björn Rönnlöf från Sottunga var reseledare. Boende på öarna välkomnade oss hjärtligt. Tack för det!

Björn berättade inspirerande och sakkunnigt om ett flerhundraårigt genuint skärgårdssamhälle. Han visste att här (för inte länge sen) bodde en välbärgad, välmående befolkning, med egen skola för barnen från öarna.

Ett skärgårdssamhälle med nästan fulländad harmoni med livsvillkoren i detta finstämda, känsliga, paradisiska samhälle.

”Ett skärgårdssamhälle uppbyggt i enlighet med det biologiska samhällets krav.” (Beskrivning i boken Skärgård, av Håkan Kulves och Göran Harberg).

 

Flera generationer hade levt av naturen och med naturen på de ställen vi besökte. Till exempel på Kyrkogårdsö planerar nu den 18:de generationen skärgårdsbor året runt boende.

Självhushåll med små gårdar. Försörning med lotsningar, fiske, seglation, jakt, och hantverk. Med havet som samanlänkade komunikation mellan öarna och balanserad isolering.

”Flera stora samhällsförvandlingar i nutid bröt levnadsvillkoren för människorna som levat i detta skärgårdslandskap”, skriver Kulves och Harberg.

De öar vi besökte var den välkända Kyrkogårdsön och de sagolika öarna Hästö och Finnö. Avslutningsvis bjöds mat på Storlandet Sottunga.

De spännande öarna Husö och Södö besöks nästa skärgårdsutfärd.

 

Frågor som oundvikligen dyker upp:

Hur bevarar man skärgårdssamhället?

Hur hittar nuvarande skärgårdsbor en gemensam lösning?

Hur kan de få samhällsstöd för möjlighet att förvalta naturen och kulturarvet?

Vem kan i samarbete med nuvarande ägare och åländska, myndigheter fundera på en möjlig väg framåt utifrån skärgårdens enorma resurser?

Hur kan samhället bjuda på ren luft, friska träd, rent vatten, ätbar mat, sol, vind, storm, dofter, ljud, spänning och låta besökande människor året om uppleva hisnande äventyr i skärgården i samarbete med de bofasta?

Detta alltid med tanke på en liten chans till konkret utveckling och bevarande av öarnas stora egenvärde.

Hur hittar skärgårdsborna en praktisk möjlighetatt förvalta och bevara kultur-och naturlandskapet och behålla den biologiska mångfalden?

Detta är mycket aktuella frågor i denna tid.

Troligen finns bara möjligheter.

SYLVIA SUNDSTRÖM

KÖKAR