DELA

Corona – en generalrepetition inför åländsk miljöanpassning?

Åland är i dag ett välisolerat samhälle med utmärkta naturliga förutsättningar att skydda öborna mot smitta från omvärlden. Riskerna finns när öborna ges möjlighet att resa utanför de naturliga barriärer som omgivande havsområden och ett även i fortsättningen välskött Finland står för. Fördelarna är idag betydande, men hur blir det när gränserna förr eller senare måste öppnas? Kommer man att även efter corona – om en sådan framtid finns – kunna fortsätta med sjötrafik västerut av det slag, som öarna hittills har haft tillgång till, och som till stora delar har kunnat finansieras med ”tax-free” och genom att skyffla pensionärer fram och tillbaka över Ålands hav?

I många avseenden är dagens situation en generalrepetition på vad som än en gång kan blir en realitet. Inte bara som en följd av upprepade pandemier, utan även som en följd av stora förändringar som måste till för att motverka fortsatt miljöförstöring och klimatförändringa Det positiva med corona är – om man alls vågar säga så – att vi nu har fått se miljöeffekterna av ett till stora delar avstannat samhällsmaskineri.

Ren luft över världens största tätorter. Andra positiva följder finns, men är svårare att tyda. Förhoppningsvis kan vi i fortsättningen undvika motsvarande, långvariga stopp, men nu har vi ändå fått uppleva att människan på kort tid kan påverka och motverka pågående miljöförstöring, som är en följd av det slöseri, som missbruk(?) av modern teknik har fört med sig.

Frågan är då vilken betydelse detta har för det välisolerade samhälle, som Åland i grunden är? Hur kommer detta att påverka kommunikationerna mellan Åland omvärlden? Kommer man att kunna återupprätta skytteltrafiken med dagsresor över Ålands hav i samma utsträckning som innan corona? Aningslös som människan är, finns naturligtvis förhoppningen om en fullständig återgång, men om corona-viruset inte försvinner helt, finns risken med återkommande kommande smittoattacker och vad är då mera sårbart än en färja fullsatt med dagspendlande pensionärer. Frågan är då om vi får se ett slut på billiga sjöresor mellan Sverige och Åland? Frågan är också om rederiernas intresse för att upprätthålla trafiken i samma utsträckning som hittills kvarstår?

Knappast! Eckerölinjens fortsatta trafikstopp visar hur det kan bli.

Utan samhällsstöd är det för stunden inte möjligt att hålla igång den linje, som miljömässigt borde vara det naturliga valet för nödlägestransporter mellan Åland och Sverige. Hur har man missat detta?

I fråga om Ålands kommunikationer österut mot Finland, finns en gnyende gnista av hopp i de möjligheter som en fast förbindelse med tunnel till Föglö kan medföra. Låt det bara inte stanna i Föglö utan fortsätt planera från Föglö österut med tyngd på hållbarhetsaspekter. Den gamla postroteleden mellan Eckerö och Grisslehamn bör också diskuteras. När passagerarna faller ifrån stannar även tax-free generatorn, men trafiken måste hållas igång, varför samhället måste gripa in. Varför inte då prioritera den rutt som har de bästa förutsättningarna med avseende på den offentliga sektorns begränsade tillgångar?

JAN WESTERBERG