DELA

Centrum för barn med NPF-diagnos

Åland behöver ett ungdomshem eller centra som jobbar med ungdomar som har neuropsykiskfunktionshinder. Det finns många barn och ungdomar på Åland som har en NPF-diagnos. Hjälpen varierar beroende på vilken kommun barnet eller ungdomen bor i. Det behövs en enhet under landskapet där man jobbar med dessa ungdomar och även ger stöd och råd till familjer och syskon.

Hemmet skulle gärna få ligga lite ensligt så att inte stadens sus och dus lockar ungdomarna som bor på hemmet. På hemmet borde det finnas anställda från olika yrkeskategorier som ergoterapeuter, psykologer, psyksjukskötare socionomer och man borde jobba tätt ihop med BUP och barnpoli.

De ungdomar som skulle bo på hemmet skulle få mycket terapi och hjälp för att kunna bryta de negativa mönstren som diagnosen kan ge. Och personalen och ungdomarna skulle göra många aktiviteter tillsammans, där den vuxna skulle vara förebild. Många fostrande samtal skulle finnas.

Men behovet av att kunna jobba i öppenvård med ungdomar som bor hemma med sina familjer och ha olika grupper, tex grupper för ungdomar som har ångest eller fobier. Grupper för dem som är utåtagerande. Ungdomarna och familjerna skulle då få mera kunskap om ungdomens problem och mera verktyg att jobba så att hen skulle klara sig bättre i vardagen.

Idag finns det olika hjälp, tex familjearbetare, BUP och tallbacken, men inget heltäckande som ser till hela ungdomen och familjen och hjälpen varierar väldigt mycket beroende på vilken kommun ungdomen bor i. Vi har som samhälle INTE råd att INTE hjälpa ungdomar.

En plats på Tallbacken kostar 298 euro i dygnet, över 9 000 euro i månaden, men på Tallbacken ger man ingen terapi eller verktyg för ungdomen att klara av sin NPF-diagnos.

Viktigt är att våra ungdomar på Åland har möjlighet att få hjälp av ett mångproffesionelt team och om de inte kan bo hemma behöver ungdomen få hjälp av människor som är kunniga i NPF-problematik.

Jag hoppas politiker och tjänstemän jobbar för en optimal lösning för Ålands NPF-ungdomar där man minimerar mänskligt lidande och använder skattemedel förnuftigt.

”KÄMPANDE FÖRÄLDER”