Carl Björkman förtjänar att uppmärksammas
Med anledning av självstyrelsens 100 års jubileum finns det personer som borde uppmärksammas med en staty. En av dem är lantrådet
Carl Björkman som blivit aldeles åsidosatt i dagens läge. Carl Björkman är en person som spelat en stor roll i Ålands nyare historia.
Under de hårda kampårens händelser, vilka gav ekovida omkring, stod han med i främsta ledet, orädd och självständig. I den frihetsrörelse, som storstrejken hösten 1905 på sätt och vis betäcknade, var Björkman redan då en av de ledande i egenskap av vice ordförande i strejkkommitten.Björkman förtjänar ihågkommas för sin aktiva roll när kampen för återförening med Sverige inledes 1917. Han medverkade därigenom till den självstyrelse som Åland fick i Geneve 1921. Som lantråd anses han av sin biograf
Martin Isaksson ha burit huvudansvaret för att självstyrelsens lagstiftande och förvaltande funktioner kom att fungera tillsammans och i samspel med motsvarande funktioner i Finland, Isaksson kallar honom för självstyrelsens arkitekt.
17.2.1918 blev Carl Björkman chef för Ålandsrörelsen, han förhandlade med Nystadskåren som då var på Åland, vilka skulle förpassas via Sverige till finska gränsen. Beslöts också att ryssarna skulle utrymma Åland.Han valdes till ordförande i det enskilda illegala landsting, som ålänningarna bildade för att tillvarataga sina intressen och han ledde den stora Ålandsdeputationen till Stockholm 1918. Han var även med i den stora deputation som 1920 uppvaktade Sveriges konung och regering, vilken tilldragelse ledde till att Carl Björkman och
Julius Sundblom, efter det stora dramatiska mötet i rådhussalen mellan representanter för Ålands folk och regeringens utsända, häktades och åtalades inför Åbo hovrätt för förberedelse till högförräderi. Domstolen utmätte ett och ett halv års tukthus, men straffet undanröjdes av presidenten, som biföll högsta domstolens förslag om amnesti, varvid Björkman och Sundblom kunde återvända hem och mottog folkets jubel vid ankomsten till Västra hamnen i Mariehamn. Med orubblig konsekvens vidblev Björkman inför domstolar och myndigheter sin uppfattning tills dess avgörandet i Ålandsfrågan slutligen föll för att sedan med andra gå in för att göra det bästa av den nyskapade situationen.
Skulle Åland antaga den erbjudna självstyrelsen? Man tvekade, måhända inte så litet av taktiska skäl. Men det har sagts, att Björkman som var jurist, efter långvarigt och grundligt studium av lagen rekommenderade dess godtagandet trots dess uppenbara brister och otydligheter. Carl Björkman var naturligtvis självskriven som lantråd, han blev det 1922, en post som han hade till 1938.
För en skarpsynt och praktiskt anlagd jurist var det lockande för Björkman att taga itu med uppgiften att förverkliga självstyrelsen och bygga upp ett ämbetsverk, i sitt slag det enda i landet. Det fanns ingen mall att ty sig till, det gällde så småningom pröva sig fram. Carl Björkmans skarpa tankeförmåga, starka vilja och säkra penna, kom härvid väl till pass. Det gällde att på basen av en bristfällig lagstiftning för självstyrelsen skapa en grund, som skulle stå sig i tidens stormar, att hävda självstyrelsens innebörd och rätta väsen. Björkman var mannen att som lantråd göra en bestående insats vid skapandet av självstyrelsen. Han blev den första innehavaren av detta ämbete, det enda av sitt slag i Norden. Carl Björkman var en stridbar person, som kunde dela ut hugg och parera. Han var en hetlevrad man, men huru heta debatterna än kunde vara i det åländska parlamentet, hur klingorna än korsades, kan man inte annat än säga att han som lantråd utförde ett grundläggande och bestående arbete för Ålands självstyrelse. Då han avgick från sitt ämbete, som varit honom så kärt och som krävt ett outröttligt arbete föll han på sin övertygelse, befästningsfrågan.Carl Björkman hade också som sin uppgift att bygga upp förvaltningen inom självstyrelsen och den första uppgiften var att sätta landskapets vägnät i skick. En vägskrapa införskaffades och det sägs att den var den första i Finland.Vid avtäckning av tavla av Björkman 1937 prisades han av Viktor Strandfeldt, för sin skarpa tankeförmåga, starka vilja och säkra penna.År 1954 några år efter hans död hyllades han av landskapet med en minnessten på Mariehamns begravningsplats. Vid denna ceremoni vittnade dåvarande lantrådet
Viktor Strandfelt i sitt avtäckningstal om Björkman som en av förgrundsgestalterna såväl i Ålands kamp för självbestämmanderätt som vid mottagande av självstyrelsen. Sakkunnigt och oförskräckt hade sedan lantrådet Björkman klargjort begreppet självstyrelse och dess betydelse för Ålands folk,lydde efterträdarens sammanfattning av Carl Björkmans insatser.
Carl Björkman var kommendör av Finlands Vita Ros och innehade Finlands Frihetskors. Ålands landsting tilldelade honom 25-årsjubelumsmedaljen.
Det förvärv som dagens politiker och tjänstemen förvaltar är ett grundförvärv av självstyrelsens arkitekt, Carl Björkman.Såvida landskapet omfattar en staty av Carl Björkman bör placeringen vara på platsen utanför lagtinget. Dit bör också statyn av talmannen Julius Sundblom flyttas så att de gamla kämparna står sida vid sida, som det en gång var.
100 ÅRSFIRAREN
