DELA

Carina vill och kan

Under rubriken att vilja mer än kunna påpekar Jan Mattsson att han fått sin information om ändrade regler för rättelseyrkande från anvisningar som landskapets socialbyrå sänt ut. Det förklarar att vi pratat om olika saker och kommit till olika slutsatser. Jan Mattsson talar om den tillfälliga förändring som inträder i vissa åländska blankettlagar inom socialvården i och med de ändringar som införs i riket från och med den första april. Jag skriver om de lagar som ska träda i kraft efter övergångs-perioden.

Det är helt rätt det Jan Mattsson skriver att landskapets socialbyrå anser att rättelseyrkande inte kan göras under övergångsperioden utan enbart besvär kan anföras över vissa beslut som rör enskildas sociala förmåner. Trots det skulle jag vara intresserad av att veta varför kommunallagens bestämmelser om rättelseyrkande inte gäller under övergångsperioden. Kanske speciallagarna innehåller regler som går för kommunallagens bestämmelser. I socialbyråns meddelande kunde jag inte hitta någon förklaring, bara en information. Bra om social- och miljöutskottet utreder saken.

Rättsläget blir inte oklart med annorlunda och tillfälligt. Att man tillfälligt måste ändra i besvärsanvisningarna är kanske jobbigt men torde ändå inte påverka klienternas rättigheter och förmåner som under övergångsperioden kan avvika något från gällande lagstiftning. Huruvida alla kommuner måste göra om sina besvärsanvisningar verkar oklart. I Finström är det tydligen inte möjligt att anföra rättelseyrkande i fråga om handikappservicelagen utan besvär är enda möjligheten. I så fall är det ytterligare en svaghet i socialvården på Åland. Klienterna kommer i kläm eftersom kommunerna har olika förvaltningsförfaranden och praxis.

Mattsson undrar hur detta påverkar KST. Min uppfattning är att KST förbättrar socialvårdens professionalisering, rättssäkerhet och öka möjligheterna till utveckling inom detta politikområde. Med KST får landskapets socialbyrå en professionell utförare vilket minskar byråkrati och administrativa kostnader och samtidigt har en mångsidig komptetens som lagstiftaren kan ta vara på för att vi i framtiden ska ha bästa tänkbara socialpolitik på Åland.

Den förvirrade situation som tycks råda för tillfället beror på tidsbrist. Bäst hade det givetvis varit att inte ha en övergångsperiod. Det hade kunnat gå så. Det lagförslag som nu ligger på lagtingets bord fanns tillgängligt redan i november 2014 men byråkratiska hinder stod i vägen. Både vilja och kunnande har således funnit hos de politiskt ansvariga.

Det är bra att de sakkunniga inom socialvården debatterar och kommer med åsikter. Förändringar i den offentliga förvaltningen ska ske under demokratiska och öppna former. Samtidigt är det regeringen och ministrarna som bär det övergripande ansvaret för sina politikområden. Minister Carina Aaltonen har varit en av de mesta aktiva i nuvarande regering och kommit med nästa trettio lagframställningar. Hennes ambitioner och energi är beundransvärd. Hennes engagemang i sociala frågor går långt utöver det formella ministeransvarets. Också den här frågan kommer Carina att klara av. Hon både vill och kan.

Barbro Sundback (S)