Byggnadsskydd och generalplan
Sara K (S) skriver i en insändare för någon dag sedan gällande byggnadsskydd och planer, en del som behöver kommenteras.
Det vi främst reagerar på är att tolkningen av C. Janssons utlåtande. ”för oss är saken därmed utredd”? Det CJ skriver är att om byggnader skall skyddas, måste det framgå i generalplanen. Så långt är det riktigt. Vi läser dock Saras text så att hon tolkar CJ så att det betyder att Boreniuska huset eller något av de övriga aktuella husen i planområdet skall skyddas vilket alltså inte stämmer. Det är fullmäktige som avgör huruvida byggnader skall skyddas och det skyddet skall sedan framgå ur generalplanen.
Vi måste ha klart för oss att den nya delgeneralplanen bara är ett förslag. Att redan nu i princip ge den rättsverkan är ju totalt fel. Däremot har Boreniuska och flera byggnader gällande detaljplaner som inte påverkas av delgeneralplanen, se PBL. Det är alltså de planerna som skall följas. Givetvis har sedan LR möjlighet att med stöd av ”lag om kulturhistoriskt viktiga byggnader” besluta om byggnadsskydd med allt vad det innebär med ersättningar och annat.
Det finns också problem med att argumentering kring skydd/generalplanefrågorna byggs upp på basen av utlåtanden från enskilda tjänstemän på LR. Det är här fråga om så genomgripande ingrepp i den privata äganderätten att de beslut staden skall vara tvingad att följa måste fattas med rättsverkan i landskapsregeringen.
Intressant är att Sara på sociala medier talar för Johanna Wickströms ”Alfrida” som ett alternativ för bygge på Boreniuska tomten. Vi har ingen anledning att ha åsikter om arkitekturen, däremot noterar vi att förslaget ha 6 våningar medan planförslaget för kvarteret anger 3 – 4-våningar. E-talet uppskattar vi till över 3,0 mot planförslaget 2,0 – 2,4. Knappast finns det rum för tillräckligt antal P-platser, inte heller fri/grönytor. Skall vi tolka Sara så att S nu är beredda att öka våning- och exploateringstalen? Det är i så fall ett tåg som vi moderater gärna stiger på. Det skulle stötta oss i vår politiska käpphäst, att få ner priserna på bostäder och andra ytor till en nivå som konsumenterna har råd med och därmed få till stånd nybyggande.
Sara skriver också att ”Om planen antas …. kan arbete inledas efter 30 dagar”. Till det måste tilläggas att tre andra kriterier måste vara uppfyllda. För det första att alla besvär måste vara avgjorda i sista instans. För det andra att det finns en ägare som är beredd att satsa de tiotals miljoner euro som behövs. Och för det tredje att de byggnader som kan produceras utgående från planerna hittar köpare och hyrestagare som har möjligheter och vilja att betala. Tyvärr är det här en verklighet som legat för långt ner i prioriteringarna i stadens planering, därför finns det så mycket outnyttjad byggrätt.
MODERAT SAMLING FÖR MARIEHAMN
FULLMÄKTIGEGRUPPEN
