Brister i förordningen om lärarbehörighet
Under lagtingets budgetdebatt uppstod en intensiv replikväxling efter mitt anförande med anledning av att jag i en motion uppmanat landskapsregeringen att omformulera några paragrafer i en nyligen antagen förordning som gäller behörighetsvillkor för lärare i grundskolan.
Jag vill göra det klart från början att jag har ingenting att invända mot svensk lärarutbildning. Tvärtom utgör lärare med svensk lärarexamen ett efterlängtat kompetenstillskott i den åländska skolan. I mina tidigare erfarenheter gällande auditering av svenska högskolor och universitet har jag noterat att utbildningarna håller mycket hög kvalitet och inte skiljer sig i det hänseendet från universitet exempelvis i Finland.
Åland kan betraktas som ett eget utbildningsland men är bunden av internationella åtaganden och inte minst Europeiska unionens direktiv. Tyvärr, kan man kanske tycka, men det är nog bara att gilla läget.
För att en utländsk lärarexamen ska vara gångbar och leda till anställningsbarhet på Åland måste den erkännas av Ålands landskapsregering. Om en examen som man söker erkännande för väsentligen avviker från de formella behörighetsvillkoren förutsätter lagstiftningen att kompensationsåtgärder vidtas.
Högskolan på Åland har allokerade medel om 10 000 euro i budgeten för detta ändamål. Så långt är allt väl. Men, när jag granskar närmare på hur behörighetsvillkoren formulerats i förordningen, blir jag minst sagt förtvivlad.
I förordningen står att läsa, ”Behörig som klasslärare i åk 1-6 är den som vid ett universitet eller därmed jämförbar högskola har avlagt en lärarexamen avsedd för årskurs 1-6 som omfattar minst 240 akademiska poäng eller motsvarande äldre examen”.
Problemet ligger i att det sedan snart tio år tillbaka inte erbjuds utbildningsprogram som omfattar 240 poäng som ger klasslärarbehörighet för åk 1-6 någonstans över huvud taget, varken i Finland eller i vårt grannland Sverige. 240 poäng i Sverige ger behörighet för åk f-3 eller 4-6. Den nationella utbildningen för klasslärare i åk 1-6 omfattar 300 poäng. 60 poäng motsvarar ett års studier.
Varför väljer landskapsregeringen att skriva så här i en förordning? Det borde ju stå 300 poäng där eftersom klasslärarutbildning för åk 1-6 omfattar explicit detta pensum? Inte 240. Det måste ju bli fullständig rappakalja för en sökande med utländsk examen att relatera sin lärarexamen mot 240 poäng när det de facto är 300 poäng som examen ska relateras till men inte rakryggat skrivits ut.
Skrivningen 240 måste vara en felskrivning, ett olycksfall i arbetet och borde därför rättas till omgående. Om det inte handlar om en felskrivning är den följaktligen avsiktlig. En förordning genomgår inte en rigorös lagstiftningskontroll men den ska ändå uppfylla samma norm av rättssäkerhet som en lag. Den måste vara helt enkelt begriplig.
Då inställer sig frågan om syftet med skrivningen är att uppsåtligen vilseleda de med utländsk lärarexamen. Det här är mycket allvarligt och en skandal för Åland som utbildningsrättsstat. Förfarandet strider mot allt som heter god förvaltningssed. När beslutet togs i plenum var alla ministrar närvarande. Att alla ministrar i kollegiet ska ha nödvändig sakkunskap i alla frågor kan kanske inte förväntas men nog borde ju åtminstone minister Röblom i egenskap av högskoleminister och vice lantrådet, som profilerat sig tidigare i frågan, ha reagerat på formuleringen.
Minister Hambrudd som föredragande kände garanterat till detta men valde ändå, så vitt jag kan förstå, att föra ledamöterna på det här sättet bakom ljuset.
I egenskap av ordförande för lagtingets lag- och kulturutskott ser jag mycket allvarligt på det inträffade och uppmanar regeringen att omgående rätta till de brister som förekommer i förordningen.
RAINER JUSLIN (LIB)
ORDF. I LAG- OCH KULTURUTSKOTTET
