Brist på sjöfolk?
Man hör rätt ofta uttalanden som att ”det är brist sjöfolk”. Många gånger stämmer detta påstående. Genom mitt arbete kommer jag i kontakt med många sjömän som vill ut och segla men som blir hindrade av olika vansinnesregler som den åländska/finska sjömannen måste övervinna. Som exempel en gammal ”sjöbjörn” som jag haft nöjet att segla med under en längre tid som ville söka ut sin matros och båtsmansbehörighet.
Personen i fråga gick ut som jungman 1954 och har därefter seglat både ”mellan vassen och land” och i fjärrtrafik som både matros och båtsman. Men det var omöjligt för honom att få ut sin behörighet, för han har ingen utbildning och det är ”nya” regler. Efter olika försök att få denna behörighet blev svaret från både Sjöfartsverket i Helsingfors samt från Sjömansskolan i Mariehamn att det är omöjligt utan att han mer eller mindre måste sätta sej på skolbänken igen och börja om från början.
Jag anser att det är en ren förolämpning mot sådana personer med gedigen erfarenhet och praktik inom sjömansyrket. Och det finns många sådana här fall. Inte ens 100 år i skolbänken skulle räcka för att få den kunskap dessa ”sjöbjörnar” har genom sina praktiska erfarenheter till sjöss.
Det ropas även ut till höger och vänster att det inte finns maskinister. Stämmer också till viss del. Vad som fattas är behöriga 1:a maskinister och maskinchefer. En av flera felande länkar till detta är samma som fenomenet ovan med ”gamla” sjömän och utbildning. Det finns många gamla erfarna 1:e maskinister och maskinchefer som idag är utdömda och inte duger till idag på grund av ”nya” regler och utbildningskrav.
Före högskolans intåg krävdes 3 år utbildning praktik för att få ut sitt övermaskinmästarbrev. Detta var vad som krävdes för att få segla till exempel maskinchef i alla storlekar av fartyg och i alla fart områden. Detta gäller fortfarande idag angående övermaskinmästarebehörigheterna för att få segla till exempel maskinchef. Men vad gör skolorna och fackförbunden för att förstöra det? Jo, dom lägger till ett fjärde år för att bli ingenjör. Till vilken nytta? Till på köpet utan alternativ för den studerande att kunna välja och utbilda sej på 3 år till övermaskinmästare då det är den behörigheten som krävs för att segla maskinchef.
Nu görs olika försök till att rädda vad som räddas kan, så nu pumpas det ut vaktmaskinister. Mycket bra att det kommer ut nya unga krafter. Jag önskar dem all lycka i sitt spännande yrkesval och med hopp om att jag får nöjet att träffa flertalet av dem. Men tyvärr kommer många av dem inte längre än till vaktmaskinmästare då den teoretiska utbildningen till ingenjör är för teoretiskt svår. Vad hjälper det om det finns 20 personer vars behörighet inte räcker till och om dom inte klarar av det fjärde året till ingenjör, som till på köpet är onödigt.
Vad händer, jo, det finns flertalet maskinister utan tillräckliga behörigheter till vakanser som 1:e maskinist och maskinchef, samt att nyutexaminerade kanske får svårt att få nödvändig praktik eftersom någon utan högre behörighet ”ruvar” på platserna då inte dom heller kan komma vidare på grund av utbildningskraven till ingenjör.
Var skall dom då få sin praktik? Utflaggat!
Jag anser att detta är våra beslutfattares och läroanstalternas fel med denna överutbildningshysteri som finns idag. Lär ut det som den internationella lagen kräver och inget annat. Resten lär man sej genom praktiska erfarenheter ombord. Även fackförbunden skall ha en släng av sleven som tillåter dessa ingenjörsorgasmer. Fortsätter det på det här viset utan att någon bromsar får man snart inte bädda sin egen säng utan högskoleexamen.
Hur gick det då med min kompis ”sjöbjörnen”?
Det enda som krävdes var ett telefonsamtal till Sverige, en ansökan, sjötjänstintyg, giltigt läkarintyg samt 490 kronor för att få behörigheten i hand. Så skall det gå till! Tack och lov finns Sverige med deras friare och mer praktiska synsätt och handläggare som förstår att ta vara på erfarna sjömän. Nu hoppar säkert flertalet inom utbildningsväsendet till och ropar ”Nä men lagen säger si och så%u2026”.
Tyvärr tolkar finska sjöfartsmyndigheter och våra sjöskolor lagen som om det vore tegelstenar, fyrkantiga, stenhårda och omöjliga att forma. Systemet måste formas för att underlätta, inte tvärtom. Om man anser att något är fel men ändå rätt får man väl gå runt lagen, men göra det på ett sådant sätt att det fortfarande är lagligt. Det enda som krävs är lite finess, vilja och kurage att tolka lagen till egen fördel. För att fortsätta som idag är slöseri med otroliga resurser i tider som dessa då det är ”brist på sjöfolk”.
Eller är det inte det%u2026?
Med hälsningar och önskan om sköna seglatser till både nya och gamla sjömän.
Tomas Lindqvist
Sjökapten, Lemland
