Bra, Sonja Dolke!
Familjer med barn som mår dåligt kastas hit och dit mellan olika instanser. Otaliga möten samt koordinerande av dessa tider gör att du som förälder har ungefär lika mycket frånvaro från ditt jobb som barnet har från skolan. Dessutom skall du som förälder hjälpa barnet att plugga hemma för att komma ikapp. Att maila flera lärare per dag för att koordinera de olika ämnenas ”to do list”, se till att barnet får all info från lärarna, själv sätta dig in i vad barnen läser för att sedan lära ut till barnet de hemundervisningen inte hunnit med. Du behöver sätta timtal på att koordinera upp alla papper, läxor, prov till de barn som av någon anledning inte klarar av skolan.
Livspusslet är en gåta för familjer med sjuka barn. Dagligen har jag kontakt med föräldrar som oroar sig för sina barn och familjer som är i kris. BUP har väntetider, Folkhälsan har väntetider, stödpersoner och stödfamiljer lyser med sin frånvaro. Barnskyddets har telefontider mellan 9-10, 4 dagar i veckan och barntillsyningsmannen jobbade 3 dagar i veckan måndag-onsdag. Livskriser i familjer sker dessvärre inte enbart på dessa tider och detta är trots allt en av samhällets instanser till för att få hjälp i annan form än barn och ungdomspsykiatrin. Vi behöver förutom Dolkes förslag ta tillvara på de fina resurser som redan finns i vårt samhälle:
Pensionärer. Vi behöver flera pensionärer i skolvärlden. Skolmormor, -farfar borde hänga även i högstadiet och kanske ta en fika i elevcafé med ungdomarna på rasten.
Barnen tjänar kanske en hacka till sin klasskassa och får sig en pratstund och omtanke av snubben med käppen/damen med den färgsprakande hatten. Lika olika. Det är inte kärnfysik att förstå att alla olika åldrar ger bästa möjliga resultat. Låt pensionärerna ta en lunch med ungdomar/barn som mår dåligt och bjud på lunchen i förebyggande syfte. Pensionären blir en närvarande förebild och ungdomen lär såklart pensionären allt de kan om teknikens värld.
De kommer att hitta lysande diskussionsämnen och förhoppningsvis bli goda vänner. Ofta behövs folk som dagtid kan avvara en timme för att läsa lite högt, ta en promenad, fiska, meta. Vem är ledig på dagen, jo pensionären.
Skolan. Anställ en koordinator som hjälper barnet som är sjukt att koordinera upp skolarbetet. Sjuka barn har helt enkelt inte orken till detta.
Chat/telefonlinje. Öppna en telefonlinje/chatlinje som föräldrastöd och bollplank. När du är i kris och oroar dig för dina barn så kan du ringa runt hela världen för att få hjälp. Dock tror jag att detta bollplank behöver ha en medmänniska med ett namn och bild. Åland är så litet så du vill kanske inte bolla med vem som helst. Helt vanliga föräldrar som vill hjälpa vore bäst.
Aktiviteter. Vi behöver även aktiviteter där barn och föräldrar kan umgås tillsammans. Pusselfamiljen (lite partisk är jag allt) jobbar stenhårt för att familjen skall ha fin sysselsättning där både barnet och föräldern skall känna glädje, bygga fina relationer och nätverk. Här hjälps vi alla åt för att få det att fungera i vardagen.
Mat. Grundläggande men ack så vanligt att barn idag inte har mat hemma. Skänk en slant till Matbanken. De gör ett megajobb. Har även hjälpt familjer som varit i för dåligt skick att orka ta sig till matbanken. Var medmänniska och hämta mat till de som behöver. Jag lovar, det tar inte länge så är familjen på banan igen. Den som ger, den får. Om inte klirr i kassan så vänner för livet.
Charlotta Wallén
