Bra diskussion om äldres situation
Diskussionen i Röda Korsgården för en tid sedan gav mycket, även om tiden tydligen inte räckte till för allas åsikter. De största problemen bland oss äldre är utan tvivel hälsa, ekonomi, boende och ensamhet.
När det gäller ekonomi är det brutna indexet en del av problemet. Det brutna indexet innebär i korthet, att pensionerna höjs med hälften av den procent som lönerna stiger. På grund av det brutna indexet minskar pensionens köpkraft gradvis vid tilltagande ålder. Pensionärerna blir således fattigare då de blir äldre. Allra sämst lever ensamstående kvinnor över 65 år, av vilka cirka 28 procent lever under fattigdomsgränsen.
Ett annat problem är den högre beskattningen av pensioner jämfört med låntagarnas beskattning. Vi seniorer betalar 9–10 procent mer i skatt än löntagare med samma inkomster. Åren 2011–2015 har pensionerna höjts med endast 0,58 procent. Den lägre inkomsten vid pensioneringen gör, att man inte kan sköta sin hälsa på sätt som vården kräver. Många har inte råd att lösa ut receptbelagda mediciner eller så prutar man på maten, vilket i sin tur försämrar hälsa och välbefinnande.
Tandvården för äldre är även eftersatt, eftersom karies är vanligare bland seniorerna jämfört med övriga befolkningen. Men tandvården är som känt dyr. Ett annat problem är att vissa hälsokontroller upphör då man fyllt 70 år. En kontroll som upphör är mammografin, som kvinnor kallas till i tidsintervaller. Efter fyllda 70 år upphör av okänd anledning kallelsen till screening.
En fråga som diskuterades var hur 90 procent av seniorerna kan klara sig utanför institutionsvården. Här betonades hemvårdens stora betydelse. En nackdel som påpekats, även vid diskussioner på fastlandet, är den stora variationen på hemvårdspersonal. Ett skräckexempel från riket visade att en pensionär haft 60 olika hemvårdare under det senaste halvåret. Även om sådant inte förekommer på Åland är de olika hemvårdarna hos en och samma pensionär något som av många uppfattas som problematiskt för en äldre person.
Vi har många hisslösa våningshus i Mariehamn och man efterlyste, då hissbyggen planeras i stadens våningshus, ett större deltagande i kostnaderna från samhällets sida. Centrala seniorbostäder efterlystes i centrum och här nämndes planeringen av ”Rönnbergs torg”. Men även flera servicehus behövs. Odalgården räcker inte till, ej heller Folkhälsans Allaktivetshus där man enligt uppgift måste köpa sin bostad.
En viktig fråga är ensamhetskänslan bland många seniorer. Wille Valve (MSÅ) föreslog inrättandet av en ensamhetsminister, med uppgift att motverka ensamheten i vårt samhälle. Utredningar visar att nästan 30 procent av pensionärerna upplever ensamheten som ett stort problem, vilket naturligt påverkar hälsa och välbefinnande. I Mariehamn finns ju bland annat Röda Korsgården och Allaktivitetshuset, men tydligen behöver verksamheterna utvecklas i dessa i övrigt utmärkta hus. Kanske delar av stadens egen seniorservice kunde involveras i verksamheten?
Vad kan vi på Åland åstadkomma för att den generation som byggt upp vårt samhälle ska få det bättre? Kan vi utnyttja självstyrelsen för att påverka pensionerna och det brutna indexet i avsikt att höja ekonomi och välbefinnande bland våra åländska seniorer? Om så är fallet är det bara att sätta igång. Åland hör till Europas rikaste regioner. Vi har råd om viljan finns!
På Äldrerådet vägnar,
LEIF JANSSON
ORDFÖRANDE
LISA GUSTAFSSON
VICE ORDFÖRANDE
