Borenius – vad vi har rätt att vänta oss av Ömsen
När Ålands Ömsesidiga Försäkringsbolag vänder sig till ålänningarna så är det med orden: ”Det är du som äger Ömsen… vi är inget aktiebolag som många andra bolag. I stället är vi ett ömsesidigt bolag… [vilket] … innebär att du… är delägare… som nästan alla ålänningar…”
Ömsen är Ålands äldsta företag och har det största antalet ägare. I högre utsträckning än något annat bolag är Ålands Ömsesidiga Försäkringsbolag ålänningarnas bolag med ansvar naturligtvis i första hand för våra försäkringar men också för sådant som inte kan räknas i pengar. Till det senare hör enligt bolagets egna publikationer insatser för bevarandet av åländska företag i åländska händer och kulturella satsningar.
Om vi läser Ann-Gerd Steinbys imponerande historik blir det klart för oss att Ömsens satsningar på kultur är ”helt i linje med företagets samhällsengagemang”; ”ett företag i samhällets tjänst”, som tidigare vd:n Bjarne Olofsson uttrycker det.
Ömsen står nu inför en mycket stor och i sig hedervärd satsning i centrum av Mariehamn. Men här kan frågan ställas: Lever Ömsen upp till det samhällsansvar man säger sig ha? Med kalla siffror visar man att det inte är försvarbart att bevara Boreniuska huset. Då väger det lätt att experter på stadsplanering och byggnadshistoria rekommenderar att huset bevaras.
De utredningar som Ömsen presenterar som stöd för sin rivningsanhållan är märklig läsning. De är mycket bristfälliga. Trots att tekniska undersökningar av husets konstruktion och väggarnas hållfasthet helt saknas föreslår bolaget synnerligen kostnadskrävande förstärkningar: husets träkonstruktioner (i praktiken golven) skall ersättas av armerad betong och väggarna (”fasadväggar, trapphus och pelar- och plattbärlag”) förstärkas. Hela huset blåses i praktiken ut!
Men det allra märkligaste: Boreniuska huset skall temporärt ställas på stålbalkar som vilar på borrpålar. Det är inte svårt att förställa sig vad detta teknologiska konststycke kommer att kosta, om det alls är möjligt. Sedan skall pålningsarbeten utföras för en helt ny grund under huset. Och detta föreslås utan att några som helst pliktningar utförts för att utröna grundens hållfasthet!
Det som uppnås med detta mammutarbete är en vindsvåning, större takhöjd i markplan och större källarutrymmen. Det inte alls förvånande att Ömsen kan presentera siffror som visar att det inte är ekonomiskt försvarbart.
Men det är inget fallfärdigt ruckel som skulle genomgå ovan beskrivna ”bevarandeåtgärd”. Experter intygar att huset är i gott skick. Fönster och tak har redan bytts samtidigt som förberedelse gjorts för en vindsvåning. Folk som verkat, bott och ägt lokaler i huset bestyrker detta.
Det finns utan minsta tvekan alternativa sätt att bevara Boreniuska huset till en bråkdel av det pris som Ömsen presenterar.
Att Ålands Ömsesidiga Försäkringsbolag baserar sin rivningsansökan på ett arbete som på sin höjd kan kallas en förstudie och som saknar professionell teknisk grund är uppseendeväckande och ovärdigt ett bolag med Ömsens renommé och storlek.
Hur kommer månntro nästa historik att se på Ömsens agerande i denna för Mariehamn så viktiga fråga? Kommer den månntro att konstatera att försäkringstagarna då började sjappa och att bolaget sedan fick vänja sig vid mindre kappa?
JERKER ÖRJANS
