Bolagisering bättre alternativ
Sedan några år verkar skärgårdstrafikens budget komma mer och mer i obalans pga av ökande löne- och bränslekostnader. Landskapsregeringens nyaste initiativ för att återställa balansen är skärgårdsfärjornas driftsprivatisering. Kan det här funka?
På verksamhetens intäktssida finns försäljning av biljetter och periodkort samt offentliga bidrag. På utgiftssidan finns lönekostnader för besättningen, bränslekostnader och underhållskostnader samt avskrivningar och kapitalkostnader för fartyg. Målsättningen är att få båda sidor i balans: intäkter = utgifter.
I denna form av driftsprivatisering som nu utreds fortsätts försäljning av biljetter och periodkort i landskapsregeringens regi. Samt att landskapsregeringen står för bränslekostnader (inklusive risken att dessa fortsätter öka) samt avskrivningar och kapitalkostnader för fartyg. Samtidigt kommer den privata entrepenörens vinst till på utgiftssidan.
Ekvationen för den driftsprivatiserade delen av verksamheten reduceras därmed till: offentligt bidrag = lönekostnader underhållskostnader entreprenörens vinst. Enligt landskapsregeringens räkning skall den privatiserade linjens nödvändiga offentliga bidrag alltså sjunka med minst 12% trots att det kommer en kostnadsfaktor till – nämligen entreprenörens vinst. Den här ekvationen kommer endast i balans om den privata entreprenören lyckas sänka verksamhetens kostnader för fartygets underhåll och besättning. Kostnader som kan anses vara säkerhetsrelevanta.
För att sammanfatta landskapsregeringens logik: Skärgårdstrafikens dyra konsulter och utredningar får kosta. Skärgårdstrafikens privata entreprenörer får göra vinst. Men skärgårdstrafikens säkerhet bör bli billigare.
Vilka fungerande alternativ finns?
För det ena kan man utveckla tanken om skärgårdstrafikens konsekventa privatisering. På vilket sätt kan det bli attraktivare för en privat entreprenör att driva skärgårdstrafiken? Svaret är självklart:
Verksamheten går enklare att driva om företagaren kan påverka så många faktorer som möjligt själv.
Framförallt att nämna är friheten för redaren att ta marknadsmässiga priser. Intäktspotentialet för skärgårdslinjerna ligger nämligen i sommarsäsongens turisttrafik som enligt trafikavdelningens statistik utgör hälften av all trafik. Den åländska skärgården är en attraktiv turistdestination som inte är i behov av extra låga transportpriser för att kunna locka gäster överhuvudtaget. Enkelt för en företagare att ta betalt där pengarna redan finns.
Lika viktigt är företagarens frihet att bestämma tjänstens standard eftersom nöjda gäster är den bästa marknadsföringen som kan tänkas. Den värsta idéen som en redare väl kan ha är att reaktivera en gammal fraktfärja som ”Grisslan” på en så viktig turistlinje som tvärgående linjen. Cafeteria ombord förväntas i dagsläget som minsta standard om turen tar en timme eller längre. Den här förväntningen ingår ofta i turisternas reseplanering. Standarden hålls inte av nästan halva skärgårdsflottan som ska vara i sommartrafiken enligt landskapsregeringens nyligen publicerade planer.
Skärgårdsflottans förnyelse har i övrigt en viktig ekonomisk bieffekt.
Dagens nybyggda färjor förbrukar mycket mindre bränsle än 70- eller 80-talets färjor. Inte ovanligt med 30% mindre bränslebehov. Och här ligger ju ett av landskapsregeringens stora kostnadsproblem enligt budgetens skrivelser.
Om man följer tanken om skärgårdstrafikens privatisering konsekvent till slutändan så kan landskapsregeringens roll egentligen lättas till att säkerställa skärgårdsbefolkningens behov av bastrafik året runt genom att betala offentligt bidrag till den privata redaren som tar över ansvaret för allt annat. Påminns i detta samband om att både Viking Line och Eckerölinjen inte skulle klara att driva Sverigetrafiken för Ålands behov året runt utan offentligt bidrag i form av skattelättnaden taxfree.
Det andra alternativet är skärgårdstrafikens bolagisering i landskapets egen regi så att den privata entreprenörens vinst som extra kostnadsfaktor kan undvikas. Men bolagiseringen innebär även att landskapsregeringen tar ansvar för att driva skärgårdstrafiken som ett professionellt rederi med verksamhetens framgångsrika utveckling i fokus.
Thorsten Krüger
