Boendet i Mariehamn
Centrum i staden har debatterats ordentligt. Det är behövligt men vi får inte glömma boendet i egnahem, parhus och radhus. Där är tomtbristen stor och påtaglig. Vi väntar otåligt på Södra Lillängen, åtta år har gått sedan fullmäktige valde planalternativ.
Mantrat är ”det finns inte mark i Mariehamn” men sanningen är snarare ”det finns inte politisk vilja att planera mark till boende”. Staden äger mark mellan S Lillängen och Gripen, på östra sidan av vägen. Det skulle vara ett strålande exempel på cirkulär ekonomi om staden kunde sälja marken som bostadstomter. Givetvis kräver det planeändringar men det är bara att jobba på. Vid Nabben finns mer mark. Det känns lite märkligt när det finns åkrar och fårbeten i staden.
Staden vägrar också samarbeta med markägare kring planering och exploatering vilket är det normala i grannkommunerna. Då efterfrågan på färdiga bostäder är större än på tomter skulle vi behöva få igång entreprenörer även på det planet. Då finns förutsättningar för kostnadseffektivare produktion och bostadsköparna riskerar inte smällar med oseriösa entreprenörer.
Det höjs röster för att Järsö/Nåtö skall bli räddningen men dit är det långt kvar. Det känns också lite obekvämt att vi i staden inte skall använda vår egen mark men glatt tränga oss på andra. Det området behöver nog planeras efter egna villkor.
Roger Jansson
Nina Lindfors
Lennart Isaksson
Henrik Boström
Daja Rothberg
Tony Salminen
Björn Hägerstrand
Peter Enberg
Moderat Samling Mariehamn
