Så länge fastigheten är i bruk bör den underhållas, säger duktiga experter och beskriver fastigheternas läge i underhållsplaner i syfte att förenkla budgetarbetet för fastighetsägarna.
Trots detta har offentliga fastigheter generellt dragits med stora renoveringsskulder och således med stora investeringsbehov. Inom den privata sektorn förekommer detta också överraskande mycket.
Under de senaste åren har jag noterat några ständigt återkommande problem.
Det första gäller dåliga eller obefintliga ljudisoleringar i såväl äldre som nyare hus. Ett praktexempel är biblioteket i Mariehamn, en akustisk mardröm. Ett annat exempel är alla de flerfamiljehus där varje hostning hörs genom väggarna. Att man ens har fått/får bygga så här!
Det andra vanliga problemet gäller luftkonditioneringssystem. Hur många gånger måste man ännu få notera att rengöring/kontroll av ventilationens renhet (OVK) inte är utförd. Det är märkligt eftersom dessa kontroller är i princip obligatoriska.
Jag har själv nyligen flyttat från ett sådant hus därför att jag fick andningsbesvär. Jag fick under ett års tid följa hur både hyresvärden och fastighetens representant bollade sinsemellan om ansvaret, utan resultat. Nu blir det kanske försäljning av lägenheten. Ja, den som köper skall nog kolla läget ordentligt!
Angående den offentliga sidan, här angående KST:s bostadsfastigheter(9 st.), kan man läsa t.ex. att ”det rekommenderas att utreda installation av mekanisk till- och frånluftsventilation med värmeåtervinning samt utföra andra renoveringsarbeten i fastigheten samtidigt. Eller det står så här: ”Verksamheten har anmärkt på att luften stundtals är dålig. Detta antas bero på det speciella ventilationssystemet.”
Det tredje problemområdet gäller vatten som också är en viktig beredskapsfråga. Om man noterar att ”vattnet i byggnaden uppges smaka illa och att ” ÅMHM har anmärkt på att vissa vattentappställen inte kommer upp i tillräcklig temperatur” så borde man nog agera omgående.
Med andra ord, från lagar och myndigheter till boendets vardag tycks vägen vara krokig och lång. Och då sätts den enskildas liv och hälsa i spel. Vi behöver ett systematiskt arbete, både politiskt och annars, för att boendenas lidande i det tysta inte förblir regeln.
MERJA RENVALL (OB)


