Boendekostnaderna problem för ensamboende seniorer
Miljöministeriets program för de äldres boende för åren 2013-2017 utarbetades under år 2012. Vid det avslutande seminariet i november presenterades resultat, de äldres boendebehov, utmaningar och synpunkter på framtiden. Vid presentationen betonades särskilt boendekostnadernas nivå och hyresnivåns utveckling, som varit större än den allmänna kostnadsutvecklingen, kostnader som på ett avgörande sätt drabbar i synnerhet ensamboende 65 år fyllda pensionärer.
Den stora social- och hälsovårdsreformen SOTE tvingar kommunerna att i högre grad stöda de ensamboende åldringarna. Nästan 91 procent av de äldre över 75 år bodde hemma år 2016. Även i fortsättningen kommer kommunerna att ha ansvar för planeringen, för välbefinnande och hälsa för de äldre, samt för stödtjänster för dem som bor hemma. Äldrerådens ställning bör därför stärkas i frågor som rör de äldres boendemiljö och bostäder.
Man har även betonat vikten av att utveckla de äldres boende. År 2016 bodde i Finland 104 000 över 65 år fyllda i hisslösa hus med mer än 3 våningar. Inför åren 2014-2017 har stöd beviljats 87 miljoner euro för 907 hissar i gamla fastigheter. Hissproblemen är avsevärda inte minst i Mariehamn där staden tidigare tillät att man byggde hus upp till tre våningar utan hiss. Många äldre och handikappade kommer inte ut från sina lägenheter på grund av bristen på hissar i staden, vilket ökar ensamheten, försämrar hälsan och det psykiska välbefinnandet.
Den egna bostaden är den vanligaste boendeformen för 65 år fyllda personer. Ensamhet blir allt vanligare bland 85 år fyllda seniorer, av vilka en femtedel i åldern 85-89 och var tredje i åldern 90+ upplever ensamhet. Änkestånd och ensamhet drabbar allt fler kvinnor. Ensamboendet ökar och ensamheten drabbar allt flera äldre utan familj. Man bör se med de äldres ögon vad ett långt liv betyder i människors vardag och vad som krävs av samhället för att garantera ett tryggt liv för de äldre.
Boendekostnaderna ökar, pensionen står stilla
Boendekostnaderna utgör ett ansenligt problem för våra pensionärer. Under åren 2011-2015 steg hyrorna årligen med 3,02 procent och underhållsdelen för personer med egen lägenhet med 5,1 procent. Pensionerna har under motsvarande tid antingen varit oförändrade eller årligen stigit (åren 2014-2018) med i medeltal 0,58 procent. Pensionärerna erlade år 2012 för boende och energi 35,3 procent av sina nettoinkomster. Detta kan inte få fortsätta, eller ska vi godkänna att man använder allt mera medel för boende- och utkomststöd.
Hemmaboendet har blivit ett självändamål och är ägnat att snarare öka de kommunala kostnaderna än att minska dem. Nästan dagligen kan vi i media läsa om sjuka seniorers ensamhet, vilket leder till ett ökat antal sjukhusbesök, ökat servicebehov och åldringar ensamma utan tillsyn. Utvecklingen är oroväckande och man frånser de äldres behov. Många äldre är i behov av institutionsvård, med mänsklig och ansvarsfull omsorg och skall inte vara en del i ett experiment som syftar till ekonomiska vinster.
Man bör planera alternativ för hur man kan minska ensamheten bland de äldre, genom att öka ett boende med större samhörighet, med större gemenskapsutrymmen. Därtill kan man planera utrymmen där olika generationer kan träffas och samarbete. Pensionärsboendet skall planeras där servicen finns, det vill säga i centrum av Mariehamn där butiker, apotek, läkarmottagningar och annan service finns att tillgå. Boendet som planeras på ”Rönnbergs torg” kanske kan bli en dellösning på problemet.
LEIF JANSSON
ORDF. FÖR ÄLDRERÅDET I MARIEHAMN
