DELA

Bladh har svårt med sanningen

Bladh skriver i sin ledare 3/12: ”Det var Åländsk demokratis Stephan Toivonen som i ett märkligt anförande lyckades med att genom en ”notis i Husis” och rykten på stan peka ut alla asylsökande som farliga. Det är i sig inte någon nyhet att Toivonen gärna pekar ut specifika grupper som ovälkomna och farliga. ”

Dessa rykten kommer inte ”från stan” som Bladh hävdar. De kommer från Åland, Åboland, Nyland, Sverige och Österbotten. Helt olika källor och alla pekar ut en specificerad släkting till Sipilä. Kan naturligtvis vara fel.

Att jag skulle dra en allmän slutsats från två enskilda händelser finns inte ens på kartan.

Bladh har lika svårt som vanligt med sanningen, så jag publicerar hela talet, så som det såg ut i mitt manus.

Att journalisterna sedan skulle få komma in på våra möten, när det knappt lyckas få ett kommatecken rätt från ett anförande i ett plenum, verkar inte så troligt, om jag uttrycker mig diplomatiskt.

Anförandet: I helgen när jag vek in på ett kafé på väg till arbetsrummet så bläddrade jag i Husis. Hittade en sida med korta notiser. Där nämndes två våldsbrott.

En man hade dömts för våldtäkt av sin före detta flickvän. Han hade också blivit dömd för frihetsberövande och för att han till sist även hade dödat henne. Han brände henne helt enkelt levande. En sjuttonåring flicka. Ett av de grymmaste mord i Finland på länge. Hans namn minns jag faktiskt inte. Jag har lite svårt med utländska namn. Men jag läste tidigare att han var från Afghanistan.

Den andra lilla notisen berörde en man som häktats som misstänkt för en våldtäkt av en 14-årig flicka i Kempele. Namn framkom inte, men polisen uppgav i veckan att man misstänkte två asylsökande från ett så kallat högriskland.

Asylboendet hade öppnat i början av november i Kempele, som för övrigt råkar vara den kommun, som statsminister Sipilä är hemma ifrån. Där hans hem så småningom skulle upplåtas åt asylsökande. Vi får se hur det går.

Våldtäkten skedde måndag 23 november. I veckan har vi kunnat läsa om ett krismöte i regeringen i Helsingfors med tre ministrar.

Vi har kunnat läsa om att man snabbt har kartlagt våldtäkter i närheten av asylanläggningar under året.

Vi har läst om att tjänstemän nu föreslår att asylanläggningar inte längre får ligga långt från polisstationerna.

Som ni märker har reaktionen från regeringen i Helsingfors varit väldigt stark efter våldtäkten i Kempele. Mycket tyder alltså på att de rykten som snabbt började florera i sociala medier kanske stämmer, det vill säga att flickan i Kempele är en mycket nära släkting till statsministern.

Stephan Toivonen

Åländsk Demokrati

Svar: Att hänvisa till manus när man inte håller sig till det när man talar i parlamentet ger föga tyngd. Toivonen talade aldrig, i talarstolen, om att ryktet kom från varken sociala medier eller riket. I stället sa han ”…vilket kanske tyder på att de rykten jag hörde, faktiskt redan samma kväll, stämmer…”. TV-inspelningen av anförandet finns att se på nyan.ax och på lagtinget hemsida, citatet kommer cirka 5 timmar och tio minuter in.

Det må egentligen vara hur det vill med var Toivonen hört dessa rykten. Det allvarliga är att en parlamentariker, för att styrka sin politiska linje (i detta fall att flyktingar är farliga, något ÅD byggde hela sin valrörelse på), står inför ett parlament och hänvisar till ”rykten” och lösryckta, icke givna källor. Det var samma sak just före det nyss nämnda citatet, där Toivonen berättade att han ”någon annanstans (än i Hufvudstadsbladet, min anmärkning) läst” att en morddömd var från Afganistan. I nästa andetag berättade Toivonen om ett våldtäktsfall. Ordagrant sa han då, till skillnad från vad som står i hans manus här ovan: ”Där stod det ingenting om nationalitet, men nånstans läste jag att det var från något jag har kallat högriskland”.

Det kan vara så att Toivonens källor har rätt, men det är inte poängen. Poängen är att Toivonen slänger sig med uppgifter ingen annan i parlamentet, eller någon annan heller, kan kontrollera eftersom han ”läst det någonstans”. Att Toivonen och andra debattörer sprider dynga med den här typen av lösa uppgifter i sociala medier är inte bra, men något vi dessvärre får lära oss att leva med. Men i ett parlament, som folkvald, är man faktiskt skyldig demokratin lite mer.

Inte nog med detta, han lyckades också, i det åländska parlamentet, bidra till att ett våldtäktsoffer lättare kan identifieras. Så gör inte vi i pressen, med de pressetiska regelverk vi har att följa, men tydligen är det helt i sin ordning om man är lagtingsledamot för Åländsk demokrati. Det här skriver jag inte utan eftertanke, ty i och med att Nya Åland återger detta deltar vi i den här ryktesspridningen och utpekandet. Men jag anser att publicitetsskadan dels är gjord av Toivonen i lagtinget, dels är det av allmänintresse att en parlamentariker dels gör detta, dels att parlamentet tillåter dessa utspel. Talmännen i lagtinget är snabba att bryta repliker på rätt sekund och att tillrättavisa ledamöter som glömmer att titulera sina kollegor. Men att sprida rykten och att hänga ut brottsoffer tillåter man.

Till sist: Nya Åland är ingen anslagstavla där lagtingsledamöter som inte orkar skriva insändare i stället kan mejla sina anföranden från lagtinget. Detta har jag redan tidigare meddelat Stephan Toivonen, som då skrev om sitt anförande så att riktades till våra läsare snarare än till lagtinget, men nu gjorde han det igen. Därför har jag i hans insändare tagit mig friheten att korta ned det långa anförandet till den del som berör Toivonens upprördhet.

Jonas Bladh

Chefredaktör