Bistå med en sjukskötare för ett år
Den minnesgode minns nog mina motioner om att stöda UNHCR med 700 000 e. I år tyckte jag att motionen var lika aktuell som tidigare, då ju vissa kommunerna tycker att det är lika aktuellt som tidigare att ta emot flyktingar.
I motiveringen skrev jag att det är viktigt för Paf och dess varumärke att bolaget konkret kan påvisa samhällsnyttan både lokalt och i vår omvärld. Om detta kan man ha olika åsikt. Men jag ansåg att Paf, eller kanske landskapsregeringen, kunde hjälpa flyktingsituationen i världen på detta sätt.
Motionen har motarbetats med argumentet att vi inte kan betala något till en flyktingorganisation. Inte på något sätt. I år hade vi emellertid en intressant debatt om möjligheten för Åland att ha en egen självständig biståndspolitik. Ett steg framåt.
Även våra höranden i utskottet sade att det kan vara möjligt att betala något till andra länder. Vi har gjort så tidigare. Visserligen som en engångsbetalning. Men om man upprepar en engångsbetalning, så blir det en politik. Kanske en biståndspolitik, som ligger i linje med det som Åländsk demokrati förespråkar.
För en tid sedan råkade jag titta in på en hemsida till ett sjukhus i Demokratiska republiken Kongo eller Kongo-Kinshasa, där de sökte efter finansiärer för sin verksamhet. Det är Panzi-sjukhuset, som drivs av nuvarande nobelprisvinnaren Mukwege.
I motionen skrev jag 700 000 euro, men under resans gång, så hade jag ändrat mitt mål till att finansiera en sjukvårdspersonal/lagtingsledamot, som ett mål för Ålands biståndspolitik.
Inte med våra löner utan med deras. Alla kan förstå att i länder med en bnp, som är en bråkdel av vår, så är också lönerna en bråkdel av våra löner. Av denna orsak så sänkte jag beloppet till 150 000 euro.
Reservationen löd ”Av anslaget under momentet reserveras 150 000 euro att användas för att finansiera 30 läkartjänster under ett år i Panzi-sjukhuset i Kongo under ledning av nobelpristagaren Mukwege.”
En orsak till att jag fastnade för just detta sjukhus just i detta land var den beskrivning, som man kan läsa om detta sjukhus. Vilka patienter de har. Det är främst kvinnor och barn, som drabbats av våldtäkter. De har haft över 50 000 patienter genom åren.
När man läser vidare om orsaken till dessa våldtäkter, så visar det sig att de är en del i krigsföringen i vissa avlägsna delar av landet. I delar där det finns viktiga och dyrbara metaller, som de olika stammarna strider om. En av metallerna är kobolt. Som ni kanske minns så kommer hälften av världens kobolt från Kongo. Kobolten används bland annat i batterier i elbilar. Det är inte bara barn, som dör i gruvorna på grund av kobolten. Det är även kvinnor som våldtas.
Då vi ju på Åland har en officiell politik att stöda just elbilar, så tyckte jag att det kunde vara lämpligt att stöda Panzi-sjukhuset för att på detta sätt stöda de kvinnor som drabbas av dessa konflikter. Och jag hoppades därför att denna reservation skulle få lagtingets stöd.
Naturligtvis gav ingen av regeringens ledamöter sitt stöd och förslaget förföll.
Men jag hade plan B.
Åländsk Demokrati har nu donerat en summa, som motsvarar lönen för en sjuksköterska för ett år till Panzi-sjukhuset. Och vi utmanar alla andra partier att göra samma sak. Jag kan bistå med det praktiska och informera om vilken summa, som behövs.
Och om det är så att era partier inte kan göra detta, så kan ni göra detta som enskilda ledamöter. Finns det en vilja, så finns det en väg.
STEPHAN TOIVONEN
ÅLÄNDSK DEMOKRATI
