Biogasanläggningen vid Svinryggen blir dyr och miljöförstörande
Svinryggens Deponi Ab söker förnyat miljötillstånd för anläggningarna vid Svinryggen, eftersom miljötillståndet från 2005 ställer tillståndsvillkor, bland annat för behandling av lakvatten, vilka ännu inte har verkställts. När man samtidigt söker tillstånd för en biogasanläggning uppstår många och överraskande stora problem.
I miljötillståndet uppställdes stränga villkor för behandling av lakvatten, vilka ännu inte är förverkligade. Den äldsta och största avfallsdeponin saknar bottentätning och för att insamla lakvattnet behövs en djupdränering längs deponins hela omkrets. Vid en välplanerad dräneringslösning förmår man insamla 80 – 90 procent av det lakvatten som alstras inne i deponin och som annars infiltrerar ner till grundvattnet.
Lakvatten från den undermåligt avslutade soptippen består av nedbrytningsrester från det avfall som deponerades under tider när soporna innehöll skadliga kemikalier i större utsträckning än idag. Vid nedbrytningen ökar skadligheten allt eftersom denna framskrider.
Påpekas att staden år 2007 gjorde provtagningar inne i avfallsdeponierna. Lakvattnet innehöll höga halter av biogifter samt andra miljöskadliga ämnen. På basen av proverna har Infrastrukturnämnden I Mariehamn beslutat att lakvattnet inte får ledas till Lotsbroverket, utan ska omhändertas lokalt. ÅMHM har i sin tur 1998 i myndighetsbeslut uppställt höga krav som lakvattnet bör uppfylla vid lokal behandling.
Ekonomin för Svinryggens Deponi har blivit lidande efter att deponiernas mantelytor sluttäcktes så att deponeringen måste upphöra. Den utlagda textilen över mantelytorna har kunnat finansieras, men för behandling av lakvattnet, har det inte funnits medel.
I och för sig är det inte ovanligt att de avgifter som uppbärs under den aktiv driften, inte är tillräckliga för avslutning och eftervård. I sådana fall skall en avgift läggas på nuvarande avfallsproducenter så att föreskrivna åtgärder kan genomföras.
I vårt fall har MISE tagit hand om inkomsterna, varför det inte finns några praktiska möjligheter att få någon att betala för avslutningen. Det förhåller sig så att MISE:s egen verksamhet har varit förlustbringande i alla år och det finns inte några tecken på bättre ekonomi. Svinryggens Deponi har därför försökt få inkomster genom att bygga och driva omlastningsramper för avfall. Projektet blev dock olönsamt. Även Ålands Problemavfall har försökt skapa egna inkomster genom att hyra in sig i en nedlagd fjäderfäanläggning, men man förbyggde sig och tvingades återvända till Svinryggen med stora förluster i bagaget.
Det finns således ett förbund och två bolag med betydande årliga förluster, vilka har Svinryggen som bas. Bland allt detta elände bör man inte klämma in en biogasanläggning, utan det bör väljas en annan placering för biogasen, till exempel Gunnarsby i Sund och för planering, byggande och drift bör grundas ett privatägt bolag med kompetent ledning.
CARL-GUSTAV FLINK
DIPLOMINGENJÖR, MARIEHAMN
SVAR PÅ INSÄNDARE:
Deponierna vid Svinryggen har sluttäckts i enlighet med de vid tidpunkten gällande kraven. Insändarskribentens felaktiga påståenden om bolagets ekonomiska situation har bemötts tidigare.
JESPER SVANFELT, VD PÅ SVINRYGGEN AB
