Bidrag, konstgräs, miljö och WHA
Landskapsregeringen har i början av detta år fattat beslut om att bevilja Mariehamns stad ett bidrag på 1,6 miljoner euro för byggande av ny friidrottsarena i Västernäs förutsatt att staden samtidigt byter ut naturgräset på WHA till ett konstgräs (sannolikt tillverkat av plast).
Samtidigt har vi den senaste tiden tagit del av alarmerande rapporter gällande de globala koldioxidutsläppen och för detta har vi alla ett ansvar. Även larmrapporterna om plaster i vår miljö duggar tätt. Men våra politiker och lagstiftare (på Åland, i Helsingfors och i Bryssel) kan fatta avgörande beslut till exempel via olika skatter, regleringar och uteblivna stöd som tvingar till begränsningar av dessa utsläpp.
Nu har landskapsregeringen och stadens fullmäktige i stället fattat beslut som kommer att öka utsläppen. Vi vet att vi ålänningar/capita via privatbilismen, skärgårdstrafiken, sommarstugorna, boendemiljön, transporterna, fritidsbåtarna, etc. har de största koldioxidavtrycken inom EU. Mot denna bakgrund tycker jag det är märkligt att landskapsregeringen beviljar dessa medel för en konstgräsplan som skall uppvärmas vintertid, antagligen med fossila bränslen. Att stadens fullmäktige fattat detta beslut finner jag också konstigt.
Att konstgrässatsningen även ökar utsläppen av plaster (och i värsta fall även av gummi) i miljön är otvetydigt. De tre största miljöproblemen just nu är antagligen utsläppen av plaster i haven, koldioxid i atmosfären och förlusten av biologisk mångfald i vår livsmiljö.
Konstgräs inverkar negativt på allt detta. Vi vet hur det står till med Östersjön och även mot den bakgrunden tycker jag landskapsregeringens krav på konstgräs vid ombyggnaden av WHA är mycket märkligt.
Samtidigt har landskapsregeringen antagit en hållbarhetsagenda med fyra hållbarhetsprinciper och sju utvecklingsmål. Som jag ser det står både principerna och målen i konflikt med det ovan nämna beslutet.
Landskapsregeringen förutsatte i samband med bidragsbeviljandet att nyttjandegraden på WHA höjs med 400 %. Hur kommer landskapsregeringen att mäta detta ifall konstgräset blir verklighet? Skall staden betala tillbaka bidraget ifall förutsättningarna inte uppnås?
Själv tror jag nettoeffekten kommer att bli marginell; en stor del av dagens aktiviteter på andra anläggningar kommer helt enkelt att flytta till WHA. Sålunda misstänker jag att Eckeröhallens öde som idrottsanläggning är beseglad när föreningarna flyttar träningarna till WHA.
Som jag ser det är den planerade friidrottsarenan i Västernäs med fullstor gräsplan, 8 rundbanor och en läktare för cirka 700 personer främst ett medel för att få bort friidrotten från WHA som de senaste decennierna etappvis fått utvecklas från Idrottspark med mångfald till ensidig fotbollsarena mitt i ett bostadsområde med bristande infrastruktur och olika slag av miljöbelastning.
Dessutom anser jag att friidrottsinvesteringen är överstor med tanke på antalet utövare. Det bästa alternativet enligt mig hade varit renovering av befintliga anläggningar på WHA med nytt naturgräs.
Vissa debattörer har motiverat konstgrässatsningen med att det skulle inverka positivt på våra ungdomars hälsa och motionsvanor. I Sverige finns det för tillfället över 1 000 konstgräsplaner, samtidigt har man växande problem med ungdomars (och vuxnas) övervikt. Jag tror knappast medborgarna tänker ”Oj, vad bra med mera konstgräs, nu skall jag äntligen ta itu med mina kost- och motionsvanor…”.
Till det krävs nog andra medel än mera konstgräs. Sedan vet vi att både länder i Europa och kommuner i Sverige av miljöskäl förbjudit utbyggnaden av konstgräsplaner. Plasten på en konstgräsplan slits ut och förvandlas till mikroplaster i miljön och måste förnyas med jämna mellanrum.
Vi har dessutom nyligen kunnat läsa om hur biologisk mångfald (gräs och jord, inte gummi och plast) är av avgörande betydelse för människans hälsa.
I detta specifika fall med ekonomiskt stöd till staden förutsatt att WHA får konstgräs som uppvärms vintertid tycker jag det är aningen dåligt ställt med visioner, utvecklingsmål, arbetsmetoder, strategier och engagemang vad gäller arbetet för ett bättre klimat och en grönare och trevligare miljö.
Många beslut har redan fattats i denna fråga, men än är det inte för sent att fatta nya beslut, speciellt efter alla alarmerande rapporter om plaster och koldioxidutsläpp både lokalt och globalt. Min förhoppning är att våra politiker kan vara så kloka och förutseende att de kan fatta nya beslut som på alla sätt är bättre för miljön: Låt friidrott och fotboll samverka på WHA, då låser man heller inget för framtiden.
Och ytterligare en paradox: Samtidigt som PAF signalerar miljömedvetenhet genom att täcka sin kontorsbyggnad med solceller beviljar landskapsregeringen PAF-pengar till satsningar som utan tvekan är negativa ur ett miljöperspektiv.
Nästa år är det valår. Vilken politiker vill i framtiden bli ihågkommen för att i dessa tider ha satsat på mera plast, gummi och koldioxid i vår livsmiljö?
ANDERS CASÉN
