Betongdocka – ett besvärligt beslut
Det är fullt möjligt för fullmäktige i Mariehamn att besluta om en investering på 5,5 miljoner euro i en betongdocka för Pommern, trots att det visats bortom allt tvivel att dockan är onödig, anskrämlig och direkt skadlig för vårt fina museifartyg. Politiker behöver nämligen inte göra förnuftiga beslut. Men politiker kan ersättas av väljarna vid nästa val. Det kallas demokrati. Inte desto mindre är det dessa väljares plikt att mellan valen hålla koll på besluten, i all synnerhet om det rör sig om stora pengar (stadens och landskapets) som i det här fallet och därför är av stort allmänintresse.
Bristen på förnuft i beslutet om Pommerndockan kan man således inte besvära sig över, men nog den ordning i vilken beslutet tagits. Följer det lagen? Har politikerna fått all relevant information av tjänstemän, kommittéer och experter eller har de kanske till och med blivit förda bakom ljuset? Om just det här säger den åländska förvaltningslagens (2008:9) 26 § att en myndighet skall se till att ärenden inför beslut utreds tillräckligt och på behörigt sätt. Myndigheten ska i detta syfte skaffa den information och de utredningar som politikerna behöver för att kunna avgöra frågan.
Det är om detta besväret till Ålands förvaltningsdomstol handlar, ingenting annat.
Förvaltningsdomstolen har gett staden möjlighet att bemöta undertecknads besvär. Undertecknad har i sin tur fått möjlighet att kommentera stadens bemötande. Dessa kommentarer belyser, tycker jag, på ett enkelt sätt vad det är fråga om. Det skulle gå för långt att här behandla de punkter i besväret som klandrar själva upphandlingsprocessen – den följer inte åländsk lag och behandlar inte entreprenörerna jämbördigt vilket lett till ofördelaktiga offerter. Inte heller går jag in på alla de områden där beredningen inte redovisat de ekonomiska konsekvenserna av beslutet om Pommerndockan.
Översvämningsrisken. Staden menar att fullmäktige vederbörligen informerades om att dockans fribord är 1,3 m. Det stämmer, men fribordets konsekvenser diskuterades inte. Att 1,3 m ursprungligen var 2,1 m och sålunda är resultatet av en drastisk minskning (för att göra dockan mindre anskrämlig och billigare) nämns inte i någon av beredningens handlingar och rapporter.
Det enda sättet för en fullmäktigeledamot att upptäcka förändringen är genom att detaljstudera en ritning i Slutrapporten från 2009 där talet 2,1 finns inskrivet. Detta är en allvarlig brist i beslutsunderlaget, ägnad att vilseleda fullmäktige.
Staden anger också i sitt yttrande orsaken till att fribordet inte problematiserats: ”Kommittén har i sitt arbete konstaterat att den högsta vattennivån över medelvattenståndet som Mariehamns hamn uppmätt i Västerhamn är + 86 cm… någon risk för översvämning föreligger således inte i närtid.” På en direkt förfrågan meddelar stadskansliet dock att vattenståndet i Västerhamn inte journalförs och att inga uppgifter finns om när nämnda vattenstånd (+ 86 cm) observerats.
Att sätta sin tilltro till och sprida uppgiften om detta vattenstånd (+ 86 cm) till fullmäktige och allmänhet är oansvarigt, vilseledande och inte i enlighet med god förvaltning. I all synnerhet som officiella, kontinuerliga mätningar av vattenståndet på Åland görs av Finlands meteorologiska institut (Degerby) sedan 1923. Vattennivåer har i själva verket redan uppmätts som skulle ha lett till ett häftigt, okontrollerat inflöde i dockan.
Det är ägnat att vilseleda fullmäktige om projektets risker att inte informera om att Finlands meteorologiska instituts lägsta rekommenderade bygghöjd över medelvattenståndet är 2,2 m och att den åländska byggförordningen från 2008 (21 §) anger som lägsta bygghöjd 2,0 m (= den nivå ovanför vilken vatten orsakar skada, d.v.s. i detta fall dockans övre kant).
Tillstånd för verksamheten saknas. Staden tillstår i sitt utlåtande att tillstånd för verksamheten i dockan saknas. I utlåtandet sägs att det kan (undertecknads kursivering) förekomma arbeten i dockan som ”möjligen” är tillstånds- och granskningspliktiga och att detta sköts när och om dessa arbeten blir aktuella. Att detta problem potentiellt kan belasta framtida budgeter framgår inte av beredningar och uttalanden. Tvärtom, staden kallar verksamheten i dockan ”museiverksamhet” och avfärdar underhåll och reparationer av det 2 400 net.reg. ton stora segelfartyget med formuleringen ”museifartyget kan (undertecknads kursivering) i framtiden behöva underhållas”. Man bagatelliserar således det arbete som i Slutrapporten från 2009 uttrycktes på följande sätt: ”Pommerns undervattensskrov kan restaureras till sin originala ursprungliga nitade konstruktion utan dubblingar och påsvetsningar och vara till allmänt påseende.” Detta är ingenting annat än ett försök att vilseleda fullmäktige.
Bevarandeplan saknas. I stadens utlåtande sägs: ”En praktisk underhållsplan (undertecknads kursivering) för skrovet kan inte göras upp förrän fartyget torrsatts och inspekterats.
Att utföra en fullgod bevarandeplan (undertecknads kursivering) innan dockan är färdigställd skulle förutsätta att fartyget först dockas på annan plats, till en uppskattad kostnad om 1 miljon euro.” Bevarande- och underhållsplaner saknas således i ärendet.
Den summa om 1 miljon euro som staden anför som kostnad för den dockning som fordras för att uppgöra de planer som saknas är våldsamt överdriven. 21.12.2016 inkom till Mariehamns stad ett medborgarinitiativ innehållande bland annat Åbo Reparationsvarvs kalkyl av kostnaderna för en fyra veckors dockning inkluderat 10-årsunderhåll av Pommerns skrov och rigg baserad på motsvarande arbete på fullriggaren Suomen Joutsen.
Den beräknade totalkostnaden var 268 600 euro. Ett Åländskt företag har åtagit sig att stå för bogseringen. Dock bör påpekas att även den av staden anförda summan 1 miljon euro är liten i jämförelse med dockans till 5,5 miljoner uppgående byggkostnad. Det är dock viktigt att påpeka att vilken kostnad det än rör sig om får den inte vara ett hinder för en fullgod utredning av fartygets bevarande. Eftersom en sådan inte finns har stadsfullmäktiges beslut att bygga dockan fattats i strid med förvaltningslagens för Åland (2008:9) 26 § och bör därför förkastas. Enligt anförda lag skall myndigheten se till att ett ärende utreds tillräckligt och på behörigt sätt. Myndigheten ska i detta syfte skaffa den information och de utredningar som behövs för att kunna avgöra frågan. Detta har inte gjorts.
Detta var några axplock (tre av sju punkter) ur undertecknads bemötande till förvaltningsdomstolen.
Jerker Örjans
