DELA

Består regeringen blott av professionella gråterskor?

Oppositionen i Ålands lagting har kommit med ett misstroendeyrkande mot den sittande regeringen, bestående av socialdemokrater, moderater och liberaler. Man ansåg inte att regeringen handhaft sitt uppdrag på ett professionellt sätt. Åsiktsfriheten uppfattats att har begränsats, då kommunpolitiker fråntas ”landskapsuppdrag” med hänvisning till deras politiska åsikter, och det pågående arbetet med att förändra kommunstrukturen utan att lagenligt låta kommuninvånarna avgöra den frågan, anser inte heller oppositionen vara i enlighet med lanskapsregeringens uppdrag.

Debatten som följde av misstroendeyrkandet var bitvis en styggelse att lyssna till. Man skulle kanske tro att regeringen skulle ta till sig av kritiken, och ändra tonläget i vissa frågor. I stället gick man till hårt angrepp mot oppositionen, som fick veta att de var emot allt det som den nuvarande regeringen ansåg vara värt att driva och genomföra. Och som socker på gröten förklarade man i högljudda ordalag, och stundom också med gråten i rösten, att man verkligen gör sitt bästa att förbättra livet för ålänningarna, och att oppositionen inte förstår sitt eget bästa då de inte inser detta.

Dessutom var man ganska hånfull i sitt tonläge när man påpekade att moderaterna tackat nej till ett regeringssamarbete med (den nuvarande) oppositionen, då man inte drev samma frågor, och hade samma intressen. Samt förklarade att oppositionen inte hade något färdigt regeringsprogram , så därför var odugliga som regeringspartners.

I omröstningen som följde höll regeringen på sitt, och oppositionen på sitt, och regeringen sitter kvar i orubbat bo. Men från sett det, så vann regeringen inga poäng på duellen, snarare tvärtom.

Helt klart är att när regeringen inte vill lyssna på oppositionen, så vill de inte lyssna på folket heller. Och det kommer folket ihåg när det är så dags att gå till valurnorna nästa gång. Men det bekymrar inte regeringen i dagsläget, för åländska regeringar har ju som strategi att långsiktiga lösningar generellt sett betyder fyra år framåt i tiden, det vill säga till nästa val. Och då kommer nya löften och nya lösningar att presenteras väljarna. Och allt sockras, kryddas och saltas till att falla väljarna på läppen. Frågan är nu hur lättlurade väljarna är? Vi har nu sett i vår omvärld att väljare ibland har en annan åsikt än vad politikerna tror sig kunna inplantera hos dem. Till politikernas stora förvåning har det ibland visat sig att väljare kan tänka själva. Det kanske även åländska politiker kan få uppleva framöver.

Runa Lisa Jansson