Bejaka kommunernas socialtjänst!
Lagtinget har antagit två lagar om bildande av kommunernas socialtjänst. Den ena ger kommunerna möjlighet att frivilligt organisera sig och den andra kommer att utfärdas som tvingande om det visar sig under våren 2019 att kommunerna inte lyckats frivilligt ordna något. Båda lagarna är godkända av lagtinget men den tvingande kommer alltså att sättas i kraft om det frivilliga inte lyckas.
Syftet med reformen om kommunernas socialtjänst är enkelt uttryckt trefalt: Finansieringen kan göras mer solidarisk och därmed överblickbar för kommunerna, samma myndighet hanterar invånare i alla kommuners socialtjänstärenden vilket bidrar till likabehandling och klienternas integritet bevaras då det inte ur en enskild kommuns bokslut går att utläsa vad en viss social service kostat för invånarna i området.
Nu har Ålands sexton kommuner samlats i en arbetsgrupp med syfte att förbereda för Ålands omsorgsförbund att ta över uppgifterna som Kommunernas socialtjänst då den tvingande lagen träder i kraft. Arbetet har kommit så pass långt att ett utkast till grundavtal finns. Detta avtal innehåller naturligtvis regler för hur kostnaderna ska fördelas.
Representanter från tretton kommuner är i arbetsgruppen överens om att kostnaderna skall fördelas solidariskt. Detta betyder att kostnaderna för några kommuner ökar och för andra att de sjunker, men att kostnaderna framöver är förutsägbara för kommunen eftersom hela Åland delar på hela kostnaden. Ingen kommun kommer i framtiden att behöva oroa sig för hur olika socialtjänstbehov skall påverka kommunens ekonomi det kommande året. Solidarisk kostnadsfördelning leder också till att ingen behöver bokföra vilka kommuners klienter som kostar hur mycket och detta främjar integriteten för de som har behov av social service. Borta är till exempel också omsorgsförbundets listor på vilka kommuner som har vilka kostnader baserat på kommunens klienter.
Vi är nu i den period då endast frivilliga lösningar kan sjösättas. Det betyder för omsorgsförbundets del att samtliga kommuner måste stå bakom en ändring av grundavtalet eftersom verksamheten kommunernas socialtjänst ännu så länge är frivilligt att samordna. Däremot i maj, då den tvingande lagen satts i kraft av landskapsregeringen, räcker det med enkel majoritet för att ändra grundavtalet.
De kommuner som i nuläget är emot finansieringsmodellen är det från olika håll. En kommun tycks vilja ha en kostnadsfördelning på enbart invånarantal medan två andra vill ha en kostnadsfördelning mindre baserat på invånarantal och mer på nyttjande och/eller skattekraft. Övriga kommuner har alltså i arbetsgruppen ställt sig bakom ett förslag där delar av kostnaden fördelas på invånarantal och delar på skattekraft.
Det tycks omöjligt att tillfredsställa de kommuner som kritiserar systemet eftersom de gör det från olika håll! Och idén att basera delar av kostnaden på faktiskt nyttjande motsäger ett av syftena med reformen: invånarens integritet skall stärkas.
Eftersom alla kommuner känner till det faktum att det juridiska läget ändras i maj 2019 och att det stöd som nu finns för den föreslagna kostnadsmodellen då räcker för att ”tvinga” igenom den med majoritet så anser jag att det vore klädsamt om motståndarna till systemet redan nu accepterar den föreslagna kostnadsfördelningsmodellen. Då ger vi omsorgsförbundet lugn och ro att arbeta vidare med förverkligandet av en kommunernas socialtjänst för Ålands invånare.
CHRISTIAN DREYER
KOMMUNDIREKTÖR I KUMLINGE OCH REPRESENTANT FÖR BRÄNDÖ, FÖGLÖ OCH KUMLINGE I ARBETSGRUPPEN FÖR KOMMUNERNAS SOCIALTJÄNST
