DELA

Begränsning en möjlighet

Den senaste tidens drogdebatt på insändarsidor och på Facebook har verkligen bekymrat mig då debatten i mitt tycke haft allt för tolerant attityd till droger och dess skadeverkningar.

Jag sätter formligen morgonkaffet i fel strupe då jag läser insändarsidan! Hur tänker MSÅ:arna Petri Carlsson och Annette Holmberg-Jansson de skriver om promillegränserna för rattfylleri? Mså:arna är rädda för att det blir ökade kostnader i form av byråkrati, att trafiksäkerheten inte alls förbättras och att restaurangbranschen drabbas hårt av en sänk promillegräns.
Men det värsta uttalandet från lagtingsledamöterna Petri och Annette är nog ändå att en sänkt promillegräns skulle försvåra den sociala samvaron för ålänningarna. Jag kan försäkra lagtingsledamöterna Petri och Annette att så osociala är inte era väljare att de behöver en viss promillehalt för social samvaro.

Personligen tror jag inte det är politikerna som vill se en sänkt promillegräns som är ett hot mot restaurangbranschen utan snarare de som delar Petris och Annettes konservativa alkoholpolitik som sakta men säkert kommer att döda förutsättningarna för restaurang- och nöjesbranschen. Jag ska försöka förklara hur jag menar genom att berätta en saga.

Det var en gång för inte allt så länge sedan tre vänner som bodde i en stad som ville fira St Patricks Day på en pub långt ute på landet. Vännerna tog sig till puben genom att en fjärde kompis skjutsade vännerna ut på landet men tyvärr måste vännerna ta sig hem på annat sätt. Men det bekymrade inte vännerna i det här läget, då ryktet sade att stämningen och atmosfären på denna pub var något man bara måste uppleva.
Väl ute på puben besannades alla förväntningar med råge. Puben var smockfull med glada människor som njöt av god lokalproducerad dryck och sjöng ikapp med pubens fenomenala husband! Men ingenting varar för evigt. Strax efter midnatt slutar bandet spela och puben stänger. Vännerna måste börja fundera hur de ska ta sig hem men döm om deras förvåning då det visar sig att en av krögarparet har busskörkort och en buss står utanför med vilken krögaren erbjuder skjuts tillbaks till staden alldeles gratis. När väl alla passagerare klivit ombord blåser chauffören i alkolåset och bussen kunde starta färden mot staden. Efter en riktigt säker och trevlig bussfärd där nya bekantskaper upprättades var vännerna och övriga passagerare tillbaka i staden. Snipp, snapp slut, så var sagan slut!

Sensmoralen i sagan är att tiderna förändras och att duktiga, serviceinriktade entreprenörer inom restaurangbranschen aldrig behöver vara oroliga att gästerna inte skulle hitta till dem utan tvärtom, gästerna kommer att vallfärdas till de där lite speciella restaurangerna med de annorlunda koncepten.
Bussturen tillbaka till staden får symbolisera vikten av entreprenörskap, kunskap och att trafiksituationen på våra vägar s tändig utvecklas där allt fler typer av fordon och transporter ska samsas på några ynka meter breda vägar som kräver fullständig koncentration och fokus av föraren som framför fordonet.

Så till MSÅ:s lagtingsledamöterna Petri Carlsson och Annette Holmberg-Jansson så vill jag bara säga att lagförslaget till sänkt promillegräns i trafiken inte är till för att jäklas med någon utan tvärtom kommer att resultera till en positiv attitydförändring, bättre folkhälsa, säkrare trafik och goda förutsättningar för det åländska näringslivet att utvecklas, speciellt inom restaurang och nöjesbranschen. Men det kräver nya tankebanor och ständigt utveckling av verksamheten efter kundernas behov och önskemål. De entreprenörer som i framtiden kan överträffa de sistnämnda kommer att bli verkliga vinnare!
Martin Nilsson (S)