DELA

Bästa KST

Tack för er kommentar, dock svarar den ej på de frågeställningar och utmaningar som Talentias styrelse berörde. Det styrelsen för Talentia tog upp och som vi socialarbetare önskar understryka och få svar på kommer nedan i punktform:

– arbetsbelastningen utifrån flertal lagstiftningar (riks-, blankett- och landskapslagar) och bristfällig praxis samt stödfunktioner saknas på svenska

– oro för klienternas framtid och rättssäkerhet utifrån för få anställda på varje enhet samt att organisationsschema fortfarande ej är färdigt

– avsaknad av behörig personal utifrån orimlig arbetsmiljö och lön

– löneläget ligger långt under rikssnittet för socialarbetare och uppåt

Gällande att det endast är personal med chefsposition som kommer gå ner i lön vid omplacering är det felaktigt enligt all information vi erhållit. Detta då lönerna på Åland i de olika kommunerna är olika innebärande att vissa socialarbetare som arbetar idag vid anställning som socialarbetare i KST kan komma att gå ner cirka 300 euro i månaden utifrån det som föreslagits om lön på mötet den 2 juli 2020.

Vidare är frågan hur det motiveras att förbundsdirektören har en lön som nästan är det dubbla från vad områdescheferna föreslagits att få. Löneläget för samtliga, från socialarbetare till områdeschefer, ligger flera hundra euro under rikssnittet vilket gör oss frågande om arbetet inom det sociala området på Åland inte är ett viktigt och prioriterat arbete?

Gällande arbetsvärderingen ställer vi socialarbetare också oss frågande till hur förbundsdirektörens lön idag är om 9 500 euro i månaden, för att sedan sjunka till cirka 7 500 euro, då hon saknar adekvat utbildning och erfarenhet inom det sociala området.

Hur skall hon finnas som stöd för oss och säkerställa rättssäkerheten för klienterna om resurser och kompetens saknas för att utföra ett kvalitativt och rättssäkert arbete? Vidare utgör också föreslagen arbetsmiljö i form av personalstyrka och lön en risk för ökad stress och risk för sjukskrivningar på grund av utbrändhet. Tillsammans är vi ju starka som förbundsdirektören försökte framföra i sitt svar!

Innebär det att vi som brinner för det sociala arbetet måste lämna Åland för att få en rimlig arbetsbelastning och lön för att utföra ett kvalitativt och rättssäkert arbete?

Vi vill ju bara säkerställa våra invånares livsvillkor och att samtliga skall få det stöd de är i behov av. Hur tänker ni ledare av Åland om detta, vilket Åland vill NI ha i framtiden?

SOCIALARBETARE PÅ ÅLAND