SÖK
MENY
Basinkomst kan ge grundtrygghet
Att rösta i allmänna val handlar om att ta ställning till vilken sorts samhälle man önskar se i framtiden.
Att säga att de ideologiska skillnaderna inte spelar någon roll är ett mycket förenklat sätt att se på samhället. Man missar helt de samband och strukturella förändringar som sker i samhället efter ett val.
Många säger att ideologi inte är viktigt och att det är sakfrågorna som är det centrala eller kanske de enskilda frågorna man önskar förändra efter ett maktskifte.
Håll alltid bakom örat att ideologin ändå alltid är grunden till de sakfrågor som partierna för fram i val. Det gäller även diskussionerna om basinkomsten.
Anhängarna till den så kallade basinkomsten finns på hela den politiska skalan från yttersta vänstern till radikala nyliberaler.
Vänstern tänker sig basinkomsten som en frihet att kunna tacka nej till meningslösa och slitsamma jobb. Ett annat argument handlar om ojämlikhet. Man ser växande ojämlikhet i samhället överallt. Basinkomst kan vara ett sätt att minska klyftorna. Basinkomst kan ge en grundtrygghet som bygger på tillit och värdighet.
Högern tänker sig att om staten går in och ger garantier för en grundtrygghet kommer arbetstagarna att acceptera en mera flexibel arbetsmarknad – en flexibel arbetsmarknad där man bortser från löntagarnas rätt till trygghet och där man genom kortsiktiga arbetsmarknadsåtgärder försvagar anställningstryggheten. Minskad byråkrati är också ett av argumenten. Med basinkomst tror man sig kunna minska den byråkratiska kontrollen av att folk använder pengarna “på rätt sätt”.
Vänster och höger talar alltså inte om samma form av grundtrygghet. Högern talar om ett komplement eller en ersättande modell till det omfattande socialskyddet vi har idag och de argumenterar ofta för ett lågt belopp. Vänstern ser basinkomst som ett steg för en mer utvecklad välfärdsstat. Vissa anser att en basinkomst är nödvändig eftersom många arbetsplatser kommer att försvinna samtidigt som arbetsmarknaden är i ständig förändring i och med digitaliseringen och även robotiseringen.
Att tro att jobben försvinner helt är en förhastad slutsats, däremot är arbetsmarknaden i ständig förändring där allt färre arbetsföra ska försörja allt fler. De arbetsplatser som tidigare varit lättillgängliga och krävt mer praktisk än akademisk utbildning har förändrats märkbart. Basinkomst är också en fråga som handlar om olika syn på arbete och prestation. Arbete som ger lön och skatter bidrar till upprätthållandet av välfärdssamhället – du måste bidra och visa att du presterat för att få något tillbaka. Jämför med dagens aktiveringsmodell för arbetslösa.
De som står utanför arbetsmarknaden delar sällan samma uppfattning som de som förespråkar aktiveringsmodellen eller en prestationsbaserad basinkomst.
Livet som arbetslös går ut på att bevisa att du duger. Istället borde samhället skydda och stödja dem som är utsatta. Som det är nu upplever många att samhället bidrar till marginalisering och en ofta upplevd förnedringsprocess för den som står utanför arbetslivet.
Förutom de arbetslösa finns det flera andra grupper som kunde gynnas av ett förändrat system, till exempel löntagare som troget arbetat på samma arbetsplats länge och plötsligt blir utan arbete innan de hunnit uppnå pensionsålder har få möjligheter att integreras i dagens arbetsliv – som dessutom kräver alltmer högre utbildning. Samtidigt är åldersdiskriminering på arbetsmarknaden ett växande problem.
Yrkesfolk vars arbete påverkas av tillgång till stipendier utgör en ytterligare utsatt grupp i sammanhanget. Till gruppen stipendiater hör till exempel. konstnärer, författare och forskare inom universitetsvärlden.
Prekariatet är en gemensam benämning för de i arbetsför ålder som under en längre tid befinner sig utanför den etablerade arbetsmarknaden. De har osäkra anställningsförhållanden som projektanställningar, anställningar hos bemanningsföretag eller andra tillfälliga typer av arbetsförhållanden – ofta med arbetslöshetskassa som komplement. Gemensamt för de här personerna är att de saknar yrkesidentitet, anställningstrygghet och sociala förmåner och semester. De halkar dessutom efter med arbetspensionen vilket skapar en känsla av osäkerhet inför framtiden.
Även personer som av fysiska, psykiska eller medicinska orsaker inte har möjlighet att delta kontinuerligt i arbetslivet eller har förutsättningarna för långsiktig självförsörjning ligger i riskzonen för utsatthet.
Jag skulle vilja diskutera en basinkomstmodell där man bibehåller rätten till utkomststöd och de behovsprövade stöden. En basinkomst ska inte urholka vårt nuvarande välfärdssamhälle utan trygga utkomsten för dem som systemet sviker idag.
Jag tror att det kan finnas fördelar med ett kompletterande försörjningssystem som en väldefinierad basinkomst kompletterar och som kan ge livskvalitet och trygghet för vissa utsatta grupper i vårt samhälle.
JESSY ECKERMAN
RIKSDAGSKANDIDAT (S)
