Barnens rättighet till lek
Respons till Socialnämden-, Folkhälsan-, Barnomsorgen- och politiker i Mariehamn. Mina reflektioner sänds även till dagstidningarna!
Allt sedan jag läste artikeln i Ålandstidningen tisdagen den 24 september 2013, har jag känt förtvivlan och frustration. Artikeln tog upp Socialnämndens enhälliga beslut om att säga upp avtalen för lekparksverksamheten.
Åter igen ser vi ett beslut som inte utgår från barnens eller barnfamiljernas behov. Det är pengarna som styr. När det är val framförs det alltid att barnfamiljerna skall prioriteras och locka till större inflyttning. När politiker och andra instanser diskuterar ekonomi gällande vård-, barnomsorg eller familjefrågor talar man alltid varmt för det förebyggande arbetet med barnet i fokus, samt enkla och billiga lösningar för det. Lekparksverksamheten stöder allt ovanstående. Vart har dessa tankar tagit vägen?
Jag skriver både som privatperson med egen erfarenhet från att ha barn i lekparken och med reflektioner från mitt arbete som hälsovårdare på Mariehamns barnrådgivning.
I mitt arbete som hälsovårdare uttrycker föräldrarna ofta hur positiv lekparksverksamheten är för hela familjen. Vi märker att utmattningssyndrom och depressioner kan förhindras eller tom lindras med den avlastning som lekparkerna ger. Alternativet är att ökade resurser behövs inom vården i form av bl.a. psykologkontakter. För mig känns det som en bättre investering att ha en familj på 3 pers eller fler att må bra med några timmars utevistelse i lekpark.
Vi inom barnrådgivningen förespråkar en lugn och trygg miljö för barn , speciellt under 3 år, för att bygga upp sin självkänsla och för att bli en trygg individ. Den ökade tiden med familjen och lekparksverksamheten befrämjar detta. Utevistelsen minskar dessutom antalet infektioner, samt stimulerar aptiten och grovmotoriken. Det sociala samspelet är ett annat plus.
Om beslutet att säga upp avtalet med Folkhälsan innebär ett annat motsvarande alternativ sägs inte i artikeln. Från min synvinkel spelar det ingen roll vem som erbjuder denna tjänst, men den skall vara lika lättillgänglig och förmånlig som tidigare, för att familjerna skall planera in detta som ett alternativ. Och naturligtvis som tidigare, enligt Folkhälsans modell, att ha barnet och dess behov i fokus.
Att skapa tillfälliga avdelningar i daghemmens gymnastiksalar, ha överinskrivningar (”förtätning” med ett finare ord) eller daghem i tillfälliga lokaler, anser jag att inte är en bra lösning. Kommer detta att nu bli en vardag? Ökad ljudvolym, större grupper , färre pedagoger/barn leder till ökad stress hos barnen. Förr eller senare reagerar barnen på detta.
En annan reflektion jag gjort är att allt fler leksaker försvunnit från de obemannade lekparkerna i Mariehamn, utan att bli ersatta med andra. Detta är ställen som stimulerar till spontan vardagsmotion för både små- och stora barn. Barnen behöver detta som kontrast till ett passivt stillasittande framför datorer. Även detta är att spara på fel saker.
Jag understöder debatt-artikeln i måndagens ÅT 21.10.2013 från föräldrar med barn i Ytternäs lekpark.
Med dessa reflektioner önskar jag att ni kan ta ekonomiska och politiska beslut som är för barnens bästa! Låt lekparksverksamheten fortsätta och dessutom få utökade timmar för större flexibilitet och större valmöjlighet för familjerna.
Detta stöds av barnkonventionen, Företa nationernas konvention om barnens rättigheter, www.ipa-sweden.org ( Barns rätt till lek- Lekfrämjandet)
Charlotte Lindholm
Tvåbarnsmor och hälsovårdare på Mariehamns Barnrådgivning
Ingrid Eklund (samtycker till artikeln)
Hälsovårdare på Mariehamns barnrådgivning
22.10.2013
