Barn och ungdomars eskalerande psykiska och fysiska ohälsa och naturen
Alarmerande rapporter om barns psykiska och fysiska ohälsa, duggar tyvärr allt tätare. En av de viktigaste faktorerna är att vi är alltmer bundna till våra telefoner, datorer och internet. ”Det är viktigt att vara online och uppkopplad så man inte missar något.”
Därav rör vi oss allt mindre och tiden utomhus minskar drastiskt, framför allt hos barn och ungdom. Därför tycker jag tycker jag att det är det viktigt att vi försöker erbjuda våra barn och ungdomar så mycket olika aktiviteter utomhus som möjligt för att locka dem till lek och upplevelser.
En del påstår att jag inte värnar om natur och miljö för att jag är en förespråkare av till exempel discgolfen, men det är ju precis tvärtom. Jag förstår hur viktig naturen och miljön är och därför behöver vi locka ut fler genom att göra den attraktivare och tillgängligare. Att det sedan förkommer slitage på en del ställen visar ju att den parken eller naturområdet är så populär att vi behöver utöka den typen av verksamhet till fler områden. Så som discgolfen, som nu är Finlands snabbast växande sport på grund av att den är gratis att utöva, kostar obetydligt i utrustning, passar alla åldrar och kräver inga förkunskaper att utöva och du kan göra det tillsammans i alla åldrar.
Många säger att hela Åland är full av banor. Jo, förvisso har vi många banor och det är bra för turister och ungdomar över 18 som har råd med egna bilar att besöka dem men gäller inte de yngre barnen i Mariehamn som inte har råd med bil eller ibland ens en cykel. En del klagar på att Badhusparken blev sliten under pandemin men man får inte glömma att det var då räddningen för hela Åland, när alla andra sportaktiviteter var nerstängda. Naturen återhämtar sig alltid men många människor som mår dåligt kommer aldrig riktigt tillbaka. Jag har redan hört och sett många barn som inte rört sig ute förr och har helt ändrat sitt livsmönster bara på grund av en sådan liten sak som discgolf.
Jag anser att det är vårt ansvar att göra naturen och utemiljön attraktivare för våra medborgare, det vinner vi alla på i längden. Själv har jag haft fokus på discgolfen innan pandemin började, för jag vet hur mycket gott den för med sig. Men det finns så mycket mer vi kan göra. Vi har våtmarken vid nabben som blivit jättepopulära att ströva i och vi kommer snart att påbörja liknande projekt med Jomala i Svibyviken. Vi håller på att göra Lilla Holmen attraktivare med upprustning och nya aktiviteter. Jag hoppas även att vi kan låta mountainbike utövare få uppföra en cykelled i skogarna vid Baltichallen eller någon annanstans i staden. Jag tycker man kunde få ägna sig åt bergsklättring och bouldering vid Stenkrossen. Jag försöker få till stånd att utöka parkeringsplatser vid Gnisten, så fler kan skida och åka pulka utan att Sjöbevakarnas utryckning är hotad. Jag hoppas vi snart bygger en stor lek- och allaktivitets park mitt i stan, som gagnar barn och unga men även turister och i slutändan centrumhandeln. Det finns så mycket vi kan förbättra men vi måste samsas om ytorna och det ena utesluter inte det andra.
Till exempel discgolfförbundet har lyssnat på kritiken och reviderat sin plan med att inte korsa discbanor i Gnisten/Stenkrossen, där det finns populära vandrings stråk. Man har också planerat om banorna, så att nu går ingen bana in på naturskyddsområdet, även om naturen där är exakt den samma som omkringliggande mark. Man har ritat om hålen så att de inte finns risk för att discar flyger in i Sjöbevakningens område. Slutligen som redan nämnts från första början, så stänger man av de två hål som korsar Gnisten när snön kommer, så att man inte stör skid- och pulkbacken när deras säsongen sätter i gång.
Ju fler unga som gamla som vi lyckas locka ut i friskluften och naturen, desto bättre mår vi och vårt samhälle. Vill man söka ensamheten och tystnaden, är hela resten av Åland fullt av den. Jag har lite egen mark i Södra Mariehamn men som tyvärr inte räcker till en discgolfbana, som en del antytt på nätet. Däremot har jag hundratalet flanörer som går på min gård varje dag, men det skulle aldrig falla mig in att jaga bort dem.
BJÖRN HÄGERSTRAND (MSÅ)
