Att ta ansvar för det samhälle vi lever i
Många av den yngre generationen tackar nej till att ställa upp i val, eller engagera sig i politiken. Man har inte tid, man vet inget om politik, man har inte lust. Men man vill nog att samhället skall fungera, det är bara frågan om att någon annan skall se till att det blir gjort.
När man skall ha barn vill man att mödravården skall finnas och att BB och övrig sjukvård har en fungerande verksamhet med personal med spetskompetens. När man behöver en plats på dagis kräver man att det finns lediga platser och att personalen har kompetens och kunnande för att ta hand om ens barn.
Likaså när det är dags för skola (med gratis mat och undervisning) och eftis, allt skall finnas och fungera på det sätt man önskar och förväntar sig av samhället. Man betalar ju skatt och då har man rätt att ha förväntningar och ställa krav.
Olika aktiviteter vill man gärna att ordnas, kommunen bör ha en fritidsledare som tar hand om ens barn på fritiden, och ordnar olika aktiviteter beroende av barnens ålder och intressen. Frivilliga brandkåren, delvis finansierad med skattemedel, är en viktig resurs. Dels för ungdomens fritidsaktivitet, dels som hjälp vid bränder och olyckor, det såg vi ju i vintras efter Alfridas härjningar när folk satt instängda i sina hus på grund av nedfallna träd över vägar och ledningar.
Och så småningom kommer ju också tankar på att åldringsvården skall fungera på ett tillfredsställande sätt. Att det finns hemvårdspersonal i tillräcklig omfattning, att det finns plats på ett boende den dag man behöver en sådan.
Det är viktigt att infrastrukturen fungerar. Vägar och gator skall byggas och hållas i skick , vatten och avlopp fungera och bor man i en kommun med anknytning till havet skall det finnas en (gärna kommunal) båthamn av god standard och med gott om båtplatser att hyra till ett billigt pris.
Allt detta kan man förvänta sig att samhället skall tillhandhålla när man bor där och betalar skatt.
Men nu är det så att detta fungerar inte (enligt vårt demokratiska system) om inte människor tar sitt ansvar och ställer upp som politiker och gemensamt med tjänstemännen fattar de riktiga besluten för att vårt samhälle skall rulla på. Det är inte fråga om makt, för makten är begränsad av de resurser som finns till förfogande. Det är heller inte fråga om att bli rik på de arvoden som utgår för uppdraget, för de är ofta inte så väl tilltagna, utan det är fråga om att ta ansvar för att det samhälle vi alla lever i skall fungera, bestå och utvecklas.
Det är dags att fler unga tar sitt ansvar för samhället och ställer upp för politiska uppdrag. Det är dags att tänka på att man själv kan utföra för andra det man förväntar sig att andra skall göra för en själv.
Det är dags att tänka på att samhällets utveckling gäller både unga och gamla, och därför behövs alla åldersgrupper i det politiska beslutsfattandet.
Runa Lisa Jansson
