Att missa poängen
Jag läste Mia Hanströms faktaspäckade insändare i Nya Åland 1.7 och förfasades dagen efter över Kurre Holmbergs text. I dag läste jag Felix Quarnströms kolumn och insåg att vi måste klargöra några saker.
1. Det är skillnad mellan åsikter och fakta. Hanström presenterade fakta. Holmberg och Quarnström presenterade åsikter.
2. Objektifiering innebär att man behandlar en människa som en sak. En sak har inga känslor, inga tankar, inga rättigheter. Det här är också fakta.
Som Hanström skrev i rubriken till sin insändare, så skadar sexuell objektifiering både män och kvinnor. För mer fakta om vad sexuell objektifiering är, läs Hanströms insändare eller googla.
Den här debatten handlar inte om huruvida det är rätt eller fel av ett företag att ha pinupkalendrar uppe på sina arbetsplatser. Den här debatten sätter in fenomenet i ett större sammanhang, precis som Hanström klokt redan skrev. Nina Fellman var lika klok när hon i sin ledare 25.6 konstaterade att problemet är att det inte finns balans mellan könen. Hanström refererade till internationella siffror som visade att 96 procent av de sexualiserade bilderna föreställer kvinnor. Och kvinnorna mår dåligt. De kan inte välja bort det här, som Holmberg hävdar, för det finns överallt.
Men. De som hänger upp kalendrarna har ett val. De kan välja om de vill bidra till ett samhälle där en kvinnas kropp inte är hennes utan mannens. Som far till en dotter har jag tyvärr flera exempel på när detta inträffar. Här är ett: Min dotter kom hem och grät en dag. Jag frågade vad som hänt och hon berättade att en kille hade tagit henne på rumpan. Hon hade upprepade gånger bett honom sluta, men han hade sagt att hennes rumpa var så snygg att han inte kunde låta bli.
Det är den här typen av omedvetna beteenden en bidrar till om en väljer att hänga upp en pinupkalender på sin arbetsplats. En bidrar till att unga killar/vilsna män tar sig rätten att kränka kvinnan(s kropp). Killen i fråga hade för länge sen omedvetet lärt sig att det räckte med att han ville ta på en tjej för att det skulle vara okej. Han hade omedvetet lärt sig att tjejer är saker och saker har inga känslor, inga tankar och ingen egen vilja. Poängen är att vi, igen som Hanström skrev 1.7, måste bli medvetna. Det är nyckeln till att förändra. Det finns alldeles för många unga killar (ja, säkert tjejer/kvinnor med) som tar sig rätten att kommentera/kritisera och till och med antasta och våldföra sig mot kvinnor. Det är inte okej. Kvinnor är inte saker som ska recenseras eller som en får behandla som en behagar. Kvinnor är människor med tankar, känslor och vilja och de förtjänar att bli respekterade för allt det de är.
Ponera att det på företag som hängt upp pinupkalendrar arbetar fäder till döttrar. Ponera att dottern besöker pappa på jobbet.
Vad tror ni hon tänker när hon ser den kraftigt retuscherade bilden på en naken kvinna som tittar på henne med förförisk blick? Varför vill en pappa ha den uppe? Är det för att han är omedveten både om sin egen kvinnosyn och vad han signalerar till dottern? Kan dottern välja? Är det hon som ska göra valet?
Så länge omedvetna uppfattningar som de Holmberg och Quarnström ger uttryck för existerar, finns också anledning att skriva inte bara spaltmeter, utan tidningar om det här ämnet. Frågan är om det räcker. Jag tror inte det. Jag tror att vi behöver införa jämställdhet som skolämne och diskutera det i långt fler sammanhang än tidningarnas insändarsida och ledare.Det här handlar inte om pinupkalendrars vara eller icke vara. Det här handlar om omedvetenhet om kvinnors och mäns lika värde. Det handlar om människors värde.
Det är dags att vi förändrar synen på kvinnor på Åland. Det är dags att våra döttrar inte bara i ord utan också i handling ges samma värde som våra söner. Det är dags för oss att bli medvetna medborgare. Det är dags för var och en av oss att göra det vi kan göra för att få det att hända. Vi har missat poängen länge nog. Det är dags för medvetenhet i tanke och handling.
Anders
