Att blunda för verkligheten

DELA

Idag har varannan studerande i yrkesutbildningen konstaterade behov av olika stödåtgärder i undervisningen. Det handlar om specialpedagogiska insatser, mångprofessionellt stöd och allmänpedagogiskt stöd som läraren erbjuder vid sidan av ordinarie undervisning. Så ser verkligheten ut.

Den nya gymnasielagen stärker studerandes rätt till stöd. Det är bra och betyder samtidigt att utbildaren behöver utvärdera sina rutiner, stärka organiseringen och samordningen av stödinsatserna – allt för att höja kvaliteten och förbättra resursanvändningen, så att alla får det stöd de har rätt till.

Att som Obunden samlings Christian Wikström ifrågasätta lagen med hänvisning till ekonomi och individens ”eget ansvar” (NÅ 4.2) är ogenomtänkt och ansvarslöst. Tänk bara vilka konsekvenser det kan få för ungdomarna, arbetsmarknaden, näringslivet – ja hela samhällsekonomin – ifall de inte lyckas slutföra sina studier och ta det efterlängtade steget in i arbetslivet? Vilka drömmar som grusas och framtidsutsikter som förmörkas.

Wikströms inställning grundar sig i bästa fall på okunskap. Eller bristande slutledningsförmåga. Ett samhälle som inte ger alla unga möjlighet att klara sin examen och ta klivet in i arbetslivet, ja det är inget begåvat samhälle.

”Allting ska göras så enkelt som möjligt, men inte enklare”. Så lär Albert Einstein ha sagt. En regel som kan tjäna oss väl, oavsett vad vi företar oss eller lägger händerna på. Enkelt i den meningen att vi ska sträva efter tydlighet och enkelhet i lösningar och förklaringar, utan att urholka sanningshalten eller frågans komplexitet. En gyllene regel att följa för såväl pedagoger som politiker.

MICHAEL GUNELL (S)