Att både äta kakan och ha den kvar
Ett gammalt ordspråk säger att det inte är möjligt att både äta upp kakan och ha den kvar. Och det är nog sant, men många är det som försöker med det konststycket, och hoppas att de ska lyckas.
Det här gäller till exempel när man säljer mark, ofta strandtomter, vari även ingår andelar i samfällda markområden och/eller vatten. Självklart får man ett bättre pris om det ingår andel i ett samfällt område i köpet, man tror sig göra en bättre affär med andra ord. Vad man då inte tänker på att man inte bara avhändar sig en del beslutanderätt över sin egen egendom, utan även över andras.
Även andra delägare i det samfällda området måste i fortsättningen ta hänsyn till vad den nya delägaren önskar och tycker, och hur han/hon vill utöva sin äganderätt i den gemensamma egendomen. Även om den nya ägarens andel är liten, kan man i princip ändå inte på laglig väg utesluta dennes möjligheter till önskemål och talan om användningen av samfälligheten.
Denna princip frångås i många fall, där inte en reglerad administration av den gemensamma egendomen finns. Där kanske de som bott länge i byn tror sig ha en särställning , och anser att deras önskemål om det gemensamma områdets användning har en större relevans och lagenlighet, än minoriteten ”småägares” önskemål.
Det torde inte vara svårt att enas om riktlinjerna för användandet av den gemensamma egendomen, det är i sig själv enkelt om man bara vill prata med varandra. Ett stormöte, dit alla delägare inbjuds, kan lösa många frågor, i stället för att en liten grupp enligt sina önskemål fastställer sådana allmänna regler som de, med hänvisning till storleksordningen av sitt ägande, anser att skall gälla även dem som inte varit inbjudna till diskussion.
Än värre blir det, när misstanken om att politiska ställningstaganden och motiv ligger till grund för att vissa delägares användande av den gemensamma egendomen kringskärs och förminskas.
I ett demokratiskt, öppet och tolerant samhälle talar medborgarna med varandra. Skulle alla följa den principen så skulle många krig och konflikter kunna undvikas.
RUNA LISA JANSSON
