DELA

Åtgärder behövs för våra vilda bin

Jag är biodIare, miljöaktivist och har valt att bo i skärgården för att det är ett sätt att få leva nära djur och natur. Jag ser med glädje att det på insändarplats nu diskuteras hantering av vägrenar.

I oktober förr året tog jag initiativ till en motion till Kumlinge kommuns fullmäktige med målet att kommunen på ett bättre sätt ska bidra till att minska utarmningen av floran och hotet mot våra pollinatörer. Utgångspunkten var och är att: antalet vilda bin minskar och det krävs snabba insatser.

Utarmningen av floran är ett hot mot våra pollinatörer. För att överleva behöver de kunna hitta platser att bo på och något att äta, precis som vi människor. Att våra tambin producerar honung vet alla, men den största betydelsen för oss är att de och de många vilda bina pollinerar växter så att det blir frukt och bär åt oss och mängder av fåglar och andra djur. Cirka en tredjedel av maten vi äter har pollinerats av bin och humlor.

Vi som lämnade in motionen ville att det i Kumlinge kommun införs ett nytt sätt av skötsel av vägrenar, en skötsel som gynnar en rik och vacker flora och biologisk mångfald och som samtidigt kunde bjuda boende, sommargäster och besökare på en skönhetsupplevelse. Vi ville också att kommunen skulle uppmana landskapet till liknande åtgärd och att allmänheten i kommunen uppmuntras till att vidta åtgärder för biologisk mångfald. Bakgrunden är att naturbetesmarker och ängar minskar och hundratals arter har försvunnit. Samtidigt har gröna ytor som sköts vid till exempel vägkanter ökat.

Experter och forskare anser att ängs- och betesmarkernas arter kan få nya fungerande livsmiljöer längs vägar om vi bara sköter dem rätt. På Gotland ligger man långt fram med sin skötsel av vägrenarna. Man låter vägkanterna blomma. De använder vad de kallar en anpassad slåtter och under sommaren när växterna inte hunnit släppa sina fröer slås bara siktskymda kurvor, korsningar och andra ställen där det behövs för trafiksäkerheten. Resten slås under höstslåttern efter 1 september.

Jag är glad att det blivit en diskussion om och hur man på ett hållbart sätt ska hantera vägrenar och hoppas att både landskap och kommuner gör upp hållbarhets planer för att bidra till att öka mångfalden bland annat genom att ta vara på vägrenarnas möjligheter.

Men också att allmänheten uppmuntras att se över till exempel hur de istället för stora gräsmattor som inte används kan gynna ängsblomning allt med syfte att gynna den biologiska mångfalden som är en överlevnadsfråga för oss alla.

MIA HANSTRÖM

KUMLINGE